Nästa svenska regering borde införa ett folkomröstningslås så att EU aldrig kan runda de nationella beslutsorganen genom kreativa nytolkningar av fördragen, skriver EU-parlamentarikern Charlie Weimers (SD) och Magnus Persson (SD), arbetsmarknadspolitisk talesperson.
EU:s institutioner tänjer ständig på fördragens gränser för att utöka unionens makt och behörighet på medlemsländernas bekostnad. Trots att fördragen explicit stadgar att lönebildningen är en fråga för medlemsländerna har federalister länge försökt lagstifta även på detta område. Och alldeles nyligen enades Europaparlamentets och rådets förhandlare om ett EU-direktiv för att reglera minimilöner.
Svenska modellen angrips
Det finns inget den svenska regeringen eller riksdagen kan göra för att förhindra detta angrepp på den svenska modellen trots att alla – fack, arbetsgivare, regering och riksdag – är överens om att lönesättning enligt fördragen är en nationell fråga.
Socialdemokraterna har försökt undgå ansvar för detta fiasko genom att de, mot bättre vetande, hävdat att den sociala pelaren som de var med och utformade inte utvidgar unionens behörighet trots att förslaget om minimilöner är direkt sprunget ur deras skapelse.
Egenartade tolkningar i EU-domstolen
Trots att direktivet om minimilöner strider mot fördragen – utom ur den mycket närsynta läsning Kommissionen låtit sina jurister göra – kommer den med största sannolikhet godkännas av EU-domstolen. När det gäller maktfrågor är domstolen inte neutral. Den tar ofta till en tveksam skrivelse i förordet till fördragen – den om en ”ständigt tätare union” (ever closer union) – till intäkt för att driva på mot ökad federalism. Ofta är alltså inte fördragets juridiskt bindande skrivningar som bestämmer utfallet utan EU-domstolens egenartade tolkning av ett förord som bildar praxis.
Den tyska författningsdomstolen har slagit fast att EU inte på egen hand kan definiera sina befogenheter, samt att medlemsländer inte är bundna av beslut som EU antar om befogenhet saknas. Och Tysklands tidigare president Roman Herzog har varnat att EU-domstolen, med sina alltmer häpnadsväckande motiveringar, berövar medlemsstaterna grundläggande befogenheter.
Utvidgar ständigt sin makt
Kommissionens metod för att utvidga sin makt är både enkel och effektiv och har bäst beskrivits av dess förre ordförande Jean-Claude Juncker: ”Vi bestämmer något, låter det ligga och väntar och ser vad som händer. Om ingen gör motstånd, för att de flesta inte förstår vad som har bestämts, fortsätter vi steg för steg tills det inte finns någon återvändo.”
Givetvis skyler de över förslag som strider mot fördraget med ett minimalt juridisk fikonlöv så EU-domstolen har något att hänga upp sitt beslut att tolka in en maktutvidgning i fördragen. Så urholkas Sveriges självbestämmande utan att fördragen ändrats eller beslut fattats om det i riksdagen. Det är en funktion – inte en bugg i systemet.
Bryssel bestämmer i nationella frågor
Ett annat exempel när fördragen rundats för att öka unionens makt och behörighet var när man i praktiken flyttade bestämmanderätten över det svenska skogsbruket till Bryssel trots att det enligt fördragen är en nationell fråga. Det gjordes genom att hänvisa till att skog kan binda koldioxid och således omdefinierades skogsfrågor som är nationell kompetens till en klimatfråga där unionen har kompetens. Så omvandlas skogen från att vara en svensk exportindustri till ett instrument för att uppnå EU:s klimatmål.
Ett tredje exempel på maktförskjutning är överenskommelsen om Coronabidragsfonden om att uppta gemensamma skulder och betala tillbaka dessa genom framtida EU-skatter. Att detta var mot fördragens princip om budgetbalans var något som alla institutioner explicit uttalade fram till cirka en månad innan förhandlingarna påbörjades.
Men till skillnad från de tidigare exemplen fanns det i detta fall faktiskt något regeringen kunde gjort; de kunde lagt veto och stoppat unionen från att runda fördragen. Om regeringen saknade mod att göra detta kunde de åtminstone krävt undantag från framtida lagstiftning om minimilöner och skog när vi hade veto och fördelaktig förhandlingsposition.
Tvingande folkomröstningar om maktförflyttning
Ska Sverige vara med i en union som bygger på fördrag är det viktigt att dessa följs. Demokrati och rättsstatens principer måste värnas även när det är politiskt obekvämt och man står ensam mot andra som vill runda de nationella beslutsorganen genom kreativa nytolkningar av fördragen. För att garantera att så sker bör nästa svenska regering införa ett ”folkomröstningslås” så att EU aldrig kan få mer makt utan en svensk folkomröstning.
Det är det enda verktyget centralisterna i Bryssel fruktar.
Charlie Weimers (SD), Europaparlamentariker
Magnus Persson (SD), arbetsmarknadspolitisk talesperson i riksdagen