Välfärdsstaten är till för att ge trygghet åt den som hamnat i en utsatt situation. Som blivit sjuk eller nyss arbetslös. Men bidragssystemen missbrukas och överutnyttjas. Sådan är människans natur. Det måste systemen tänka mer på.
Ett trygghetssystem som gäller väldigt få, avgångna riksdagsledamöter, kan också överutnyttjas. I DN har Hanne Kjöller gjort en genomgång av vilka som uppbär inkomstgaranti långt efter att man lämnat riksdagen.
Godhetens hycklare (1)
En som sticker ut är tidigare vänsterpartistiske riksdagsledamoten Rossana Dinamarca som i maj fick ut 53 082 kronor samtidigt som hon lyfter studiebidrag med extra tillägg för två barn.
”Men, undrar ni kanske, kan man verkligen få studiebidrag om man drar in mer än en halv miljon i lön eller omställningsbidrag?”, frågar Kjöller i Om alla behandlade bidrag som Rossana Dinamarca hade Sverige varit bankrutt. Dinamarca har utnyttjat det faktum att taket för studiebidrag togs bort under pandemin för att locka vårdutbildningarnas studenter att gå in och jobba.
Samtidigt som Dinamarca utbildar sig till jurist skriver hon ledare i Dagens ETC där hon går hårt åt gnällspikar som vill ha ”mer i sin egen plånbok, men ändå har mage att gnälla över att vården inte fungerar”.
Hahaha. Så typiskt de ”goda” politiska retorikerna. Hanne Kjöller kallar det ”ett slags dubbelmoralens manifest”. Dinamarca fyller sin plånbok med både riksdagsbidrag och studiebidrag, men klagar på dem som vill behålla mer av sin egen intjänade lön, istället för att den går i skatt.
Godhetens hycklare (2)
Det är inte bara när det gäller skatt och bidrag vi har hycklare som roffar åt sig samtidigt som man framställer sig som god. Också i migrationspolitiken finns mängder med ”goda” som uttrycker avsky mot Sverigedemokraterna och försvarar stor invandring genom öppna gränser, samtidigt som man själv använder sin höga ekonomiska och sociala status för att flytta till en ort där man kan sätta sina egna barn i en helsvensk skola. Jag tänker på exempelvis förre statsministerns talskrivare.
Sedelärande historier
Det är mycket viktigt att vi alla kommer ihåg att det finns en utbredd falskhet i det så vanliga godhetsmarkerandet inom politik och medier. Det är alltid alla andra som ska uppoffra sig för att nå goda ambitioner, aldrig de som skriker högst om hur viktigt detta är. Godhetssignalerandet är ofta en retorisk dimridå för att själv kunna agera extremt egoistiskt.
Det kan vara så att oviljan att diskutera konsekvenser av höga bidrag eller stor invandring kan bero på att allt fler förtränger den krassa verkligheten som kräver svåra avvägningar, för att istället leva i en utopisk förhoppning om bara behöva tänka på goda ambitioner.
Men verkligheten – och livet självt – kan inte vara som en Facebook-profil med bara trevliga sidor. Vi måste – vi som både enskilda och som samhälle – hantera mindre roliga aspekter. Vi måste med öppna ögon ta till oss att all önskad godhet har konsekvenser. Konsekvenser som på sikt kan ge större plågsamhet än den omedelbara godhet man i början kan uppleva.
Det är tid att vakna upp. Att se hela verkligheten. Och avslöja hycklarna som inte lever som de lär.