Sällan har väl en mandatperiod präglats av så mycket turbulens som den som nu går mot sitt slut. Pandemi och krig i Europa. Mycket mer våld och otrygghet i vardagen. Och mängder med regeringskriser. Ändå har inga dramatiska förändringar skett i partilandskapet.

Låt oss jämföra SCB:s partimätning som kom idag med den för fyra år sedan, strax innan valet 2018.

De rödgröna S, V, MP och C låg då på 48,7 procent, medan de blågula M, SD och KD fick i maj 2018 stöd av 44,0 procent. I dagens mätning får S, V och C 47,8 procent mot 43,5 procent för de blågula.

Som förändring under fyra års turbulens måste den betraktas som ytterst marginell.

Om vi ser det ”strukturellt” är det Socialdemokratin som ökat, främst genom att lockat väljare från sina stödpartier. Centerpartiet har minskat med två procentenheter och Miljöpartiet med en procentenhet – och ligger nu under spärren. Det gör också L. Varken MP eller L ingår därför i ”mandatfördelningsgrundade” summorna ovan.

Fördel Andersson (S)

De rödgröna har alltså ett övertag på fyra procentenheter. Och statsvetare har påpekat att SCB i tidigare majmätningen inför många val inte haft mer än summa tre procentenheter fel jämfört med kommande valresultat.

Statistiskt är det alltså kört för oppositionen. Fyra år till med S-regering är att vänta.

Men.

Även om statistiken i kalla siffror ser ut så här, är det faktiskt människor av kött och blod som går och röstar i september. Och många tar inte ställning förrän kort före – eller under – valdagen.

Turbulensen slår igenom på valdagen?

Min fundering är om det inte kan vara så att de väljare som inte är särskilt intresserade av politik håller kvar vid sitt gamla partival till dess man bestämmer sig för att byta parti inför valdagen. Kanske är det då reaktionerna i väljarkåren kommer på all den turbulens vi sett de senaste åren.

I osäkert läge skulle jag, om jag varit politiskt ointresserad, väntat och följt valrörelsen före beslut om att byta parti.

En fråga som nu blir mer aktuell är: Med vem ska Magdalena Andersson regera? Att V och C kommer dåligt överens är uppenbart. Men Andersson måste ha båda med i båten för att få majoritet.

En röst på S kan bli en röst för vänsterpartister på ministerposter. Är det lockande för de som bestämmer sig sent?

Vardagsfrågornas återkomst

I valrörelsens slutskede brukar också väljarnas vardagsproblem stå i fokus. På det området har oppositionspartierna betydligt bättre politik än regeringen, som alltid är sist på bollen.

Det finns ett övertag för regeringssidan, men alla möjligheter finns för oppositionen att bryta igenom och visa varför regeringsskifte är det bästa för land och folk.