Med nuvarande politik klarar inte polisen av att möta och förhindra det grova våld som klaner och kriminella gäng står för. Nu erkänner polisen det öppet.
Skjutningarna har nu spridit sig till många orter i Sverige. Dödsskjutningarna är rekordmånga.
Släktbaserade nätverk
Under tisdagen höll Polismyndigheten ett seminarium och rikspolischef Anders Thornberg målade upp en mörk bild: Den grova brottsligheten växer och det finns släktbaserade kriminella nätverk som flyttar fram sina positioner. Parallellt sker så kallad otillåten påverkan, att kriminella ger sig på olika typer av befattningshavare vilket bidrar till tystnadskultur, att människor inte vågar vittna.
Och vardagsbrottsligheten blir mer utbredd, vid sidan av de uppmärksammade skjutningarna. Varje år anmäls 200.000 bedrägeribrott som motsvarar drygt 3 miljarder kronor, brottsvinster som går till att smörja den kriminella sektorn, rapporterar DN.
Att ”knäcka gängen”, som Morgan Johansson sagt i åratal möts med en fnysning.
– Det går inte, och det är inte det vi är ute efter. När man säger så, har man inte förstått, säger polischef till tidningen. Han syftar på att släktbaserade kriminella nätverk inte går att knäcka, eftersom de sociala banden mellan dem aldrig kommer att brytas. Migrationspolitiken har gjort att de nu finns här, vilket inte är polisens ansvar. För polisen handlar det om att beivra brotten.
Stark intern kritik inom polisen
Erfarna poliser riktar skarp kritik mot polisens sätt att arbeta. Bristerna i utredningskedjan av brott är katastrofala.
– Jag håller inte med om att det är resursbrist som är orsaken. Jag tycker vi är felorganiserade, säger en polis som varit gruppchef för utredningar av grova brott till SvD.
– Vi har snarare gått bakåt de senaste tio åren. De som fått nyckelfunktioner i utredningarna har mycket låg operativ förmåga och ett extremt lågt verksamhetskunnande, säger en spaningsledare till tidningen.
Han jämför polisens förmåga med att en gammal Volvo skulle förväntas tävla i Formel 1.
Politiken, inte polisen, bär skulden
Att vi i Sverige haft en utveckling där polisens förmåga konstant har försämrats är inte polisernas fel. Skulden ligger hos politikerna.
Och politiken är ansvarig på flera plan.
1) Antalet poliser är betydligt färre än EU-genomsnittet: 205 poliser per 100.000 invånare jämfört med 318 i Europa.
2) Lagarna är skrivna för att hjälpa brottslingarna, inte för att straffa dem. Därför är straffen så korta i Sverige. Och om kriminella snabbt är ute igen kan de begå mängder med nya brott i Sverige, medan de suttit inlåsta om de dömts i annat land.
3) Polisen har fått låg status i samhället eftersom vänsterpolitiken styrt om identitet i polisorganisationen från att vara stora, starka, hårda och handlingskraftiga mot buset, till att vara dagisfröknar som föra ”dialog” med kriminella och bjuda dem på saft och bulle.
4) Det räcker inte med högre lön. Kompetensen faller om statusen saknas. Polisen måste vara i framkant på teknisk utveckling för att begåvade ska söka sig dit.
5) Allmänt i samhället har disciplin ansetts vara extremism. Det gör att unga som vill bli något får anseende genom att bli kriminell och använda våld. ”Det får dem att klättra i hierarkin och ger status. Jag är våldsam och farlig, alltså är jag någon”, som en polischef uttrycker dagens samhällsklimat.
Svenska folket måste välja
Dessa fem punkter kan inte en vänsterregering hantera. Det går emot deras dna att förespråka disciplin i skolan och allmänt belöna dem som gör bra ifrån sig.
Aldrig någonsin har konservativa politiker behövts så mycket som nu.