Om oppositionen får majoritet i valet måste strävan vara att bilda en majoritetsregering där Sverigedemokraterna ingår. Allt annat är att svika de väljare som vill se ny inriktning på svensk politik.

Sedan en tid har Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch använt ordet ”nystartspartierna” och hon utvecklade det i gårdagens partiledardebatt i riksdagen (pdf).

– Höstens val står mellan å ena sidan fyra nystartspartier som är överens om vad som är Sveriges viktigaste problem och de huvudsakliga lösningarna och å andra sidan fyra andra partier som inte bara är oense utan dessutom verkar ovilliga att bli ense, sa hon.

Det är intressant och ger ett samlat begrepp för M-SD-KD-L.

Vissa i och andra utanför ny regering

Men för att det ska betyda något måste det fyllas med innehåll. Hittills har de fyra partiernas ledare skrivit debattartiklar gemensamt, exempelvis om kriminalpolitik (DN 22/4).

Men Ulf Kristersson markerar mot gemensam regering i intervju (29/4) med motiveringen att man inte har vana att samarbeta M-SD.

– Jag tänker bilda en borgerlig regering med borgerliga partier som respektfullt samarbetar med alla partier i riksdagen. Inte minst med Sverigedemokraterna, där jag ser framför mig ett gott budgetsamarbete, sa han till tidningen.

Detta är inte fyra nystartspartier utan en uppdelning där några partier sitter i regering och andra hålls utanför.

Sverigedemokraterna vill ha uppgörelser före valdagen

I Riks intervjuas Henrik Vinge, SD:s gruppledare i riksdagen, om detta.

– Vår utgångspunkt är att ska vi styra Sverige så gör vi det i regering. Det måste rimligen vara alla partiers utgångspunkt, särskilt ett stort parti, säger han och lägger till att det viktiga är sakfrågorna.

– Blir det ingen överenskommelse innan [valdagen] så kommer det att bli mycket spekulation. Det är en nackdel eftersom vi då kommer få mindre utrymme att tala politik.

Vinge vill alltså främst se uppgörelser i sakfrågor före valet, reformer som faktiskt kommer att bli av vid en valvinst.

Gösta Bohman var hårdare: Nej till separat agerande

Att inte få vara med i en majoritetsregering var något som M-ledaren Gösta Bohman kategoriskt avvisade 1976, då Moderaterna var det parti som Socialdemokraterna försökte stigmatisera. ”Ett separat agerande i mitten får inte förekomma efter valnatten”, skrev M-ledningen i PM till självskrivne blivande statsministern Thorbjörn Fälldin. Och Fälldin insåg att en majoritetsregering med M har mycket större tyngd än en mittenregering i minoritet.

Dagens oppositionspartier borde lära av Fälldin. Samma lösning är klokast också 2022. Majoritetsregering där hela regeringsunderlaget ingår i regeringen ger en helt annan styrka och tyngd än en mindre regering som ska göra upp i riksdagen. Det är ju något som nuvarande statsminister saknar och med full kraft får lida för i dessa dagar.

Likabehandling väsentlig

Bohmans krav på likabehandling och frånvaron av ”separat agerande” är det respektfulla sättet att svara på väljarkårens förtroende. Alla partier måste få inflytande i enlighet med det folket bestämt. Och det är i praktiken omöjligt om några partier först ska göra upp i regering och sedan förhandla med andra partier i riksdagen. Då respekteras inte väljarna som lika mycket värda.

Om det är så att L eller någon annan gör en majoritetsregering omöjlig, måste ändå likabehandling ske mellan partierna. En lösning skulle då vara att M bildar en enpartiregering, vars statsråd går till riksdagen och de tre övriga samarbetspartierna som förhandlar samtidigt och gemensamt om regeringens göranden och låtanden. Förr ordnades ett samordningskansli i regeringskansliet, med denna lösning skulle samordningskansliet i så fall inrättas i riksdagen (se mer här).

Men detta är en sämre lösning än en majoritetsregering.

Vill man ha makt får man inte vara finkänslig

En av Fälldins favoritdikter var skriven på ångermanländska av författaren Birger Norman: ”Men når allt komma tell allt, va ha renhännren uträtte i väla?” Dikten frågar vad de med rena händer får gjort här i världen. Alltså påpekar att de som är helt principfasta, inte ruckar på något, inte lägger manken till för att göra upp, inte heller åstadkommer någonting. Man måste ta tag i saker och få dem gjorda, inte finna invändningar för att låta bli.

Dikten ger en pik till Liberalerna och vissa inom M och KD. Vill man ha något gjort får man faktiskt göra grovjobbet istället för att vara fin i kanten.

Och hur stor ambitionen är att ligga i och smutsa ner händerna med grovjobb avslöjar faktiskt hur mycket man egentligen vill ta makten och ändra kurs för kungariket Sverige.

*

Se intervju med Henrik Vinge i Riks: