S-regeringen kan falla på tisdag. Statsministern är glad över att Annie Lööf inte kommer att rösta emot regeringen, men det hjälper inte. Frågan är om inte Andersson ångrar att hon gjorde kabinettsfråga av kommande misstroendevotering mot justitieminister Morgan Johansson.

Statsminister Magdalena Andersson besöker Göteborg på fredagen. Vid en förskola i Tynnered fick hon journalisternas frågor om förestående regeringskris.

Lättad över C-stöd

– Jag tycker att Annie Lööf återigen visar att hon sätter Sverige och svenska folket först. Med det sagt så är det ju inte klart hur det här kommer att sluta, konstaterade Andersson enligt G-P.

Hon är lättad att C fortsätter agera stödparti åt S-regeringen. Men det betyder endast att regeringssidan har skrapat ihop 174 röster i riksdagen. Alltså återstår 175 röster och om de alla röstar ja till misstroende mot justitieministern blir han avsatt av riksdagen.

Och igår sa Andersson att då avgår hela regeringen.

Det betyder att statsministern spelar ett mycket högt spel.

Antagligen för att skrämma V-vilden Amineh Kakabaveh att lägga ner sin röst och därmed avvisa misstroendet mot Johansson och på så sätt undvika att framkalla regeringens avgång.

Klingar falskt

Därför klingar det falskt när Andersson anklagar oppositionen för att ”sätta Sverige i den här allvarliga situationen”. Oppositionen är fokuserad på det allvarliga inrikespolitiska läge som en polis i kris och växande klankriminalitet utgör. Det är detta justitieministern är ansvarig för.

När Andersson sätter sin regering på spel, då först berörs de internationella frågorna som är i ett uppenbart känsligt läge. Då drabbas försvars- och utrikesdepartementen. Det är Andersson som sätter ledningen för dessa departement på spel, inte oppositionen.

Utpressas av både kurd och turk

Magdalena Andersson har hamnat i en position där hon utpressas från två håll: Kakabaveh kräver uttalande till stöd för kurdernas sak i Mellanöstern för att inte fälla regeringen och Turkiets Erdogan kräver hårdare tag av Sverige mot de kurder han ser som terrorister för att godkänna Sveriges medlemsansökan till Nato.

Det som räknas som stor statsmannakonst är politiska ledare som är förutseende och smarta nog att inte hamna i denna sorts utpressningssituationer. Grundproblemet är att Socialdemokratin tror att de kan leka spelare på världsscenen genom att låtsas att Sverige är en ”humanitär stormakt”. Det är dessa galna ambitioner som resulterat i utpressningarna – från båda håll.

Hur det än går i nästa veckan, behöver Sverige en tillnyktring när det gäller landets roll i internationell politik. Svenska regeringen måste alltid sätta svenska folkets intressen främst. Och avliva storhetsvansinnet hos S och på UD.