Statsminister Magdalena Andersson (S) kunde inte låta bli att ställa till med en regeringskris till, tre månader före valdagen. Hon kan inte medge att Morgan Johansson (S) är en belastning och borde avgå, även utan ett misstroende. Nu sätter hon istället hela regeringen på spel.

Det var i ett förhastat och irriterat ögonblick som Andersson i en prestigefylld reaktion hotade med att själv avgå om Morgan Johansson fälls som justitieminister av riksdagen på tisdag.

Mer vårdslöst är det svårt att tänka sig en statsminister agera.

Enligt statsvetare är Magdalena Anderssons reaktion ett försök att skuldbelägga oppositionen för allt som regeringen misslyckats med.

Svenska folket ska tycka synd om Magdalena Andersson som kan tvingas avgå för de dumma, dumma partierna i riksdagen bråkar med henne.

Det är det här som kallas sandlådepolitik.

Expeditionsministär väntar – Magdalena sitter kvar

Om Socialdemokraterna köper V-vilde Amineh Kakabaveh med ytterligare ett antal skattemiljarder till kurdiska områden i Mellanöstern kan regeringen sitta kvar. Utpressaren har dock, som alla kriminella utpressare, höjt priset. Nu ska kurdiska soldater få komma till Sverige utan att bli granskade. Magdalena Andersson ska välkomna dem som hjältar.

Gud vet hur mycket utpressning mot Socialdemokratin som denne Kakabaveh ska hinna med innan valdagen, då hon äntligen åker ur svenska parlamentet för att aldrig mer återvända.

Om Kakabaveh dock gör allvar av sitt hot och röstar ja till misstroende mot Morgan Johansson, då kommer hela regeringen avgå – om Magdalena Andersson gör allvar av sitt hot.

Andersson blir kvar till valet – men kringskuren

Vad händer då? Jo, då sitter Magdalena Andersson kvar som statsminister. Såsom regeringschef för en expeditionsministär. Hur länge då? Till dess riksdagen valt en ny statsminister, som av allt att döma inte kommer att väljas förrän efter valet.

Så varför hotar Andersson med att avgå? Ja, det är det som gör att jag bedömer hennes avgångshot som förhastat. För om hon avgår och ändå kommer att sitta kvar, kommer svenska folket att undra vad det är hon håller på med.

Hon blir kvar, med den viktiga skillnaden att hennes expeditionsministär inte får fatta några avgörande beslut. Hon får bara sköta löpande regeringsärenden. Vilket ju är en oerhört onödig förlust av regeringsmakt för en regering som förhandlar om svenskt Nato-medlemskap.

Magdalena Andersson har satt sig i en ytterst obekväm situation – fullständigt i onödan.

Allt bara för att försöka ge oppositionen en näsbränna. Som dock träffar henne själv betydligt hårdare. Snacka om irrationellt beteende.