Omkring en miljon vuxna i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden. De lever på bidrag som de som arbetar finansierar genom att betala skatt.
Beräkningen är gjord av Svenskt Näringsliv och summerar förlusterna av de uteblivna skatterna på arbete och produktion som personerna i fråga hade gett upphov till ifall de hade varit på arbetsmarknaden.
Välfärden räcker inte till
Detta är extra allvarligt i ett läge där välfärden har allt större svårigheter att räcka till. I nuläget är det bara runt fyra miljoner svenskar som är helt självförsörjande, och dessa står i princip för resten av landets försörjning. Detta är inte hållbart i längden, skriver
”Innebörden av det är allvarligare än många verkar förstå, och kostnaderna är större än många anar”, skriver Smålandsposten i ledare.
Ja, utanförskapets negativa effekter är långt mer omfattande än pengar och ekonomi. Det leder till att kriminaliteten breder ut sig, både de brutala gängen och genom korruption genom klanernas infiltration av föreningar och kommuner.
Långt mer än ekonomi
Också för hälsan är utanförskap skadlig. Områden med höga nivåer av utanförskap har exempelvis kortare livslängd, fler hälsoproblem och sämre skolresultat.
Det behöver egentligen inte nämnas, men självklart är det här en stor del landets migranter hamnat. De som inte vill eller förmår integreras i det svenska samhället.
Trots storleken på problemet är det fortsatt tabu att diskutera dem. Senast i SVT:s partiledardebatt anklagades konkreta åtgärder mot utanförskap för att vara ”ren och skär rasism”. Sju av åtta partier undviker till varje pris att ta diskussionen – det kan ju gynna det åttonde partiet. Istället för att erkänna problemen låter man dem fortsätta att växa. Detta även om problemen inte försvinner av sig själv, utan tvärtom blir svårare att åtgärda ju djupare de får sätta sig i det svenska samhället.
Det är upp till svenska folket att avgöra om man vill fortsätta på migrationens Titanic eller i höstens val lägga om kursen.