Medierna slog upp Magdalena Anderssons besök i Vita huset stort i veckan. Men nu säger USA från officiellt håll att Turkiets nej till Sverige i Nato inte är deras bord.

KOMMENTAR. Det är inte USA:s uppgift att lösa frågan om Turkiets motstånd till svenskt och finskt Natomedlemskap. Det säger Ned Price, amerikanska utrikesdepartementets talesperson.

– Frågan om Turkiets inställning till Finlands och Sveriges Natoanslutning är inte en bilateral fråga mellan USA och Turkiet, sa han på fredagen.

Biden-administrationen förvånande kallsinniga

Även om problemet officiellt är mellan Sverige, Finland och Turkiet, har många analytiker sagt att Turkiets president Tayyip Erdogan kanske siktar på att använda detta ögonblick för tvinga Washington att agera i några av de frågor som har tyngt de bilaterala banden mellan de två allierade, rapporterar Reuters.

Med andra ord, är uttalandet från UD förvånande för medierna.

Men amerikanska UD är inte ensamma om att hålla distans till Erdogan och hans nej till Sverige.

UD-kommentaren liknar den från USA:s nationella säkerhetsrådgivare Jake Sullivan, som på torsdagen sa till reportrar, ”det här är inte en amerikansk fråga”.

Biden-administrationen tar således inte på sig uppgiften att hjälpa Sverige och Finland att hitta en lösning på Turkiets obstruerande. Däremot är både säkerhetsrådgivaren och State Department ”övertygade om att det går att nå konsensus” om inträde för de ansökande länderna.

Avancerat diplomatiskt spel

Skälet till den kallsinniga attityden kan vara att USA är vana vid högljudda och oförskämda krav från Ankara och Erdogan. Bästa svaret är inte att ge efter och inte hävda att man ska lösa problemet, utan att låtsas som att frågan inte är särskilt viktig.

Alltihop är det primitiva spel som pågår överallt på basarer i Mellanöstern: det ständiga prutandet. Säljaren sätter ett mycket högre pris än han vet att han kan få. Kunden ska sedan säga att man köper varan om man får den för ett lägre pris än han är villig att betala. Sedan ska budgivning ske till dess man kommer till en rimlig avvägning mellan säljare och köpare.

I Sverige är vi lite mer raffinerade. Säljaren sätter en prislapp med det belopp han vill ha och kunden kan direkt avgöra om man vill köpa eller inte. Inget trams, inget spel, ingen teater om hur exceptionellt lågt (säljaren) eller högt (köparen) pris man anser det vara.

Men med Turkiet är det som att vara på en basar i Istanbul. Det ska dealas hit och dit. Erdogan ska inför sin hemmapublik kunna hävda att han nått exceptionell överenskommelse, även om resultatet kunnat nås utan så mycket bråk, stök och spelad upprördhet.

För att hålla nere priset spelar USA kallsinniga och att frågan inte ligger på deras bord. Bakom kulisserna känner man av vad Turkiet vill ha i utbyte mot ett ja till Sverige och Finland.

Turkiet har inga bra kort

Och USA vet att Erdogan sitter illa till. Ekonomin för turkarna försämras nu snabbt med stigande priser som en följd av kriget i Ukraina. Dessutom drabbas turkiska turistsektorn hårt av kriget eftersom ryssar och ukrainare vanligen utgör två av de tre största länderna varifrån turisterna kommer.

Erdogan bråkar också med USA i andra frågor. Han riskerar att överspela sina kort om han säger nej till Sverige och Finland – nya medlemmar som inte betyder något negativt för Turkiet egentligen.

Det enda vi kan hoppas på är att USA i tysthet täpper till truten på den turkiske gaphalsen, så frågan om medlemskap får ett snabbt svar.

*

PS.
Glöm inte att de flesta gamla partier omhuldade Erdogan och ville att Turkiet skulle bli medlem av EU för ett antal år sedan…