Nu har det visat sig – igen – att skattefinansierade Filminstitutet och SVT finansierat och prisbelönat en högst tvivelaktig ”dokumentär”. Kvartal avslöjar filmen Sabaya av Hogir Hirori.

Det är för tidskriften Kvartal som Ludde Hellberg granskning visar att när verkligheten inte passade manus är det verkligheten som får stryka på foten. Filmaren ville uppenbarligen göra en hjälteberättelse, men den blev falsk. ”Hjältar i prisad SVT-dokumentär stal barn och erbjöd IS att köpa dem” är Kvartals rubrik på första delen av granskningen. ”Fejkade scenerna i Guldbaggebelönade SVT-dokumentären” är rubriken på andra delen.

”Kvartal gör en stor insats som public service”, skriver Widar Andersson i Folkbladet som är kritisk mot att SVT inte granskar de filmer man finansierar och publicerar. ”Känslan är att man på SVT blev så betuttade i innehållet att man glömde kolla om det man var med om att producera var sakliga dokumentärer och inte delvis konstruerade och fejkade filmer.”

Det är lätt att hålla med.

Bara det svenska får granskas

Så fort något handlar om andra kulturer blir svensk journalistkår omedelbart propagandister och slutar vara journalister som granskar. Svenskar och svenska samhället är okej att granska, men invandrare och andra kulturer? Absolut tabu! Här får man inte ens andas minsta kritiska fundering.

Det är ett utslag av ”de låga förväntningarnas rasism” som Jimmie Åkesson tog upp i senaste partiledardebatten mot Annie Lööf då hon anklagade alla åtgärder för att bekämpa kriminaliteten i förorterna för att vara rasism. Åkesson menade att man ska ställa samma krav på dem som kommer hit som på dem som är födda här.

Inom journalistiken finns samma låga förväntningar när människor i och från Mellanöstern ska skildras. Det är bättre att lyfta fram påhittade hjältar än att skildra de värderingar som faktiskt finns.

Samma måttstock

Detta är en lika grotesk som vanlig hållning inom journalistik, politik och myndighetsvärlden. Den skapar polarisering, eftersom vi blir allt fler som vill tillämpa den gamla hederliga svenska likabehandlingen. Men i etablissemangen finns en stark och osund vilja att ”hjälpa på traven”, när det kommer till människor från andra kulturer. Man tycks inte förstå att man sliter sönder den väv av tillit som den svenska välfärdsstaten bygger på när man agerar på det sättet.

Välfärdsstaten kräver uppslutning och gemenskap för att fungera. Och det är genom uppfattningen om en grundläggande likabehandling som den världsunikt höga tilliten i Sverige och Norden byggts upp under århundraden. Då kan inte de med utländsk bakgrund få förmåner som inte gäller alla.

Människor måste mätas mot samma moraliska måttstock. Tänk om vänstern kunde ta den hållningen till sig. Så mycket enklare det skulle bli att skapa ökad sammanhållning.

De här ständiga försöken att sätta en ljusare och positivare bild på invandring och andra kulturer skapar bara splittring. Allt fler ser igenom manipulationerna som de falska propagandainsatser det är.

Jag har bara ett ord till råd: Sluta!

*

Se mer: Extern granskning krävs