Sju år efter att riksdagen krävt skärpta regler för bidrag till föreningar och religiösa samfund har S-regeringen till slut lagt ett förslag – som inte hinner antas före valet. Är det ett medvetet tomt slag i luften från S för att rädda sina täta relationer med islamistiska organisationer?

På tisdagen lämnade kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S) och integrationsminister Anders Ygeman (S) regeringens förslag till lagrådet om ny lagstiftning för att skärpa kontrollen av bidrag till civilsamhället. Syftet är att kunna neka och stoppa utbetalningar av offentliga bidrag på ett mer effektivt sätt än vad som är möjligt idag.

Gynnar enklavisering

Säkerhetspolisen och myndigheter som Skolinspektionen har länge visat på hur allvarligt läget är. Flera skolor med koppling till islamistiska kretsar har stängts. I senaste beslutet om skolstängning, tidigare i denna månad, varnade Säpo för att ”barn riskerar att utsättas för radikalisering genom att vistas i en miljö som förespråkar enklavisering av samhället istället för respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande demokratiska värderingar.”

Den fina, gamla svenska folkrörelsetraditionen har kommit att utnyttjas av antidemokratiska rörelser och trosinriktningar, som till exempel Muslimska Brödraskapet, för ändamål helt i strid med det svenska samhället.

S-regeringen hummar

Riksdagen krävde 2015 att statligt stöd till civilsamhällets organisationer skall göras om så att terrorister och extremister inte får del av skattepengar via religiösa samfund. Två utredningar har sedan flera år lagt förslag om detta: Demokrativillkorsutredningen 2019 och utredningen om stöd till trossamfund 2018. 

Först nu, några månader före valet, lägger S-regeringen förslag som inte hinner behandlas före valdagen. Är det en signal till islamister att om de stöder S kommer man efter valet att åter fördröja skärpningarna?

Det är ett viktigt ”korståg mot antidemokratiska stämningar och rörelser ute i det statsbidragsförsörjda föreningslivets undervegetation”, men regeringen ”fortsätter att tassa och humma om vad saker och ting egentligen handlar om”, skriver Widar Andersson i socialdemokratiska Folkbladet, Viktigt men vanskligt korståg.

Slutet för mångkulturalismen

Det är just detta, att man hummar från ministrarnas sida, som gör att trovärdigheten i åtgärden är låg. Att förslaget verkligen innebär ett avgörande steg bort från multikulti och mångkulturalism. Ja, förslaget borde ”vara spiken i kistan för socialdemokratins mångkulturella projekt”, skriver Smålandsposten i ledaren Mångkulturen nedmonteras.

Under åttio- och nittiotalet uppmuntrades alla möjliga etniska och religiösa riktningar att organisera sig – utom de svenska naturligtvis: svensk kultur fanns ju inte och om någon gjort anspråk på att den finns kom genast anklagelser om ren och skär rasism.

Grundtanken var visserligen god, men livsfarligt naiv. Man trodde att svensk folkrörelsetradition skulle passa islamister och andra främmande kulturyttringar, och att de hokus-pokus skulle ta till sig svenska, demokratiska värderingar (som bygger på kristna värderingar).

Men istället för demokrati har många miljarder av våra skattemedel används för islamisk indoktrinering i studieförbund, skolor, föreningsliv och religiösa samfund. Alltså raka motsatsen till demokratisk skolning.

Den strategin ledde också till ”att många politiska partier fått se sig infiltrerade av personer med extrema agendor”, konstaterar Smålandsposten.

Misstron har vuxit mot civilsamhällets aktörer

Naiviteten och bristen på kontroll skapar problem för det föreningsliv som sköter sig.

”I praktiken har situationer uppstått där det offentliga alltså ger bidrag till extremistiska och anti-demokratiska krafter. Något som spätt på den redan existerande misstro som funnits mot att civilsamhälleliga aktörer får statligt stöd”, skriver Barometern i ledaren Otydlighet mot extremism.

Tidningen är kritisk om S-regeringens förslag: ”Men för allt tal om tydliga villkor under pressträffen var dock en del av vad som faktiskt presenterades relativt luddigt. [Det väcker] frågor om hur dessa krav konkret kommer utformas och hur gränsdragningarna kommer se ut.”

Här har dock Barometern inte förstått att den stora migrationen innebär att föreningslivets möjligheter att få statliga bidrag kommer att begränsas, just därför att det är omöjligt att ha koll på generella bidrag. Därför måste bidragsgivningen begränsas, för att inte riskera att användas i felaktiga syften. Det är ett av många pris svenska folket får betala för den ohämmade invandringen.

Frivilliga bidrag från enskilda måste åter bli den bärande intäktskällan för föreningslivet. Staten kan inte lika godtroget som förr sprida bidrag i generella syften.

*

Se regeringens presentation av lagrådsremissen: Nya villkor för statligt stöd till civilsamhälle och trossamfund