Islamisternas mål är att segregera och isolera muslimerna i de svenska förorterna. Sedan IS föll i Syrien har extremisterna ändrat taktik. ”Nu försöker man bygga kalifatet här”, säger en bedömare i Försvarshögskolans nya rapport Salafism och salafistisk jihadism 2.0.
Många migranter vill inte integreras i Sverige. Många motsätter sig det svenska. Vill bryta ner det som här byggts upp under århundraden. Trots att detta inte på något sätt är en nyhet, är det som att sju av åtta riksdagspartier fortfarande inte tar in fakta, utan utgår från att alla migranter verkligen vill bli en del av det svenska samhället.
Jobb och utbildning räcker inte
De gamla partierna har i 30 år talat om att ”jobb och utbildning” är vägen att integreras. Men de som inte vill jobba? De som inte vill utbilda sig? De gamla partierna – som låtit så många komma till Sverige – har svårt att mentalt begripa realiteterna.
Med stor tvekan har man börjat tala om att invandrare också måste ”lära sig svenska språket”. Men överallt där detta tas upp finns dock ett starkt politiskt motstånd, som när Göteborg häromveckan – efter två års strider, på SD-initiativ – beslutade införa språktest av personal i omsorgen.
Vill skapa parallellsamhällen
I Försvarshögskolans nya rapport framgår hur verkligheten ser ut, den som migrationens pådrivare vägrar ta till sig.
– Det låter väldigt dramatiskt för man tänker bara på den våldsbejakande delen. Men alla islamistiska rörelser vill införa parallella strukturer. Anledningen till att vi tittar på detta är att den här ideologin skapar konfliktytor med vårt demokratiska samhälle. Det behöver inte vara terror, även om det är den yttersta formen, säger terrorforskaren Magnus Ranstorp till DN.
I stället för att bygga ett kalifat utomlands är fokusen nu på att i Sverige segregera och inkapsla invånare i utsatta områden.
Utnyttjar föreningslivet för aktiv segregation
Och man utnyttjar svenska traditioner, som att via föreningar, söka offentliga bidrag för att genomföra det som strider mot vad svenska politiker vill åstadkomma.
– Många i de här miljöerna är väldigt duktiga på att formulera ansökningar och man använder sig av honnörsord som demokrati, jämställdhet, mänskliga fri- och rättigheter. Vilket i många fall leder till att de får antingen projektfinansiering eller föreningsbidrag, säger Linda Ahlerup, en av rapportförfattarna.
Hon pekar på brister i kommunernas kontroller, som fokuserar på skriftlig dokumentation – inte på vad som faktiskt sker på sammankomsterna.
– Man tittar ofta på om föreningen har stadgar, vad man på pappret har för verksamhet men sedan är det inte säkert att det återspeglas i verkligheten. I stället borde man granska vilka som står bakom olika ansökan, ställa högre krav på återrapportering och göra oannonserade besök för att se om det exempelvis är just läxhjälp som sker här eller något annat, säger Linda Ahlerup.
Insikterna om segregationens drivkrafter saknas
I svensk politik saknas insikterna om dem som motverkar allt det Sverige står för. Skälet är att man har en klockartro på att alla migranter vill bli svenska. Och att inte tro på det är – ja, ni vet: rasistiskt.
Därför motarbetas alla som vill göra seriösa granskningar av verksamheter som får stora skattefinansierade bidrag. Det finns en stark, känslostyrd aversion mot att ifrågasätta migranters avsikter. Om man vill migranterna gott, då måste man tro att de vill bli svenska.
Denna lögn måste krossas, för innan offentliga institutioner börjar granska migranter lika hårt som skatteverket granskar svenska inkomsttagare, kommer vi aldrig tillrätta med integrationen. Den motarbetas av segregerande krafter som paradoxalt nog finansieras av oss.
Inte undra på att integrationen misslyckats i 30 år.
*
Läs rapporten (pdf): Salafism och salafistisk jihadism 2.0 – Påverkan mot och utmaningar för det svenska
demokratiska samhället
Se intervju med Ranstorp i TV4 och med Ahlerup i SVT.