Vänsterliberala Dagens Nyheter måste skarva med fakta och tillgripa påverkanskampanj (för att använda ett modernt ord) för att försöka få läsarna att tycka illa om Sverigedemokraterna.

Det är lätt att låta bli att läsa motståndarnas orerande, särskilt när den är tröttsam och låter som en upphakad skiva. Men genom att följa deras diskussion kan man se om de rör sig i någon politisk riktning över tid.

Och därför ska jag börja med lite beröm: DN ägnar sig i söndagens ledare (betalvägg) inte åt rent vulgära påhopp, utan försöker resonera. Det är ändå ett steg framåt.

Svenskar utgör ett folk – hu så hemskt!

DN:s Susanne Nyström skriver: ”Partiet grundar sig i nationalismen och ingår i en rörelse som förenas i tanken att det finns ett särskilt avgränsat folk som baserat på kultur … har rätt till territoriet Sverige. Det är i den andan Richard Jomshof (SD) twittrar om ’varför svenskarna ska förvägras rätten till sitt eget land’ och nationalister uppmanar till kamp för svenskarnas överlevnad.”

Här är det meningen att läsaren ska rysa av obehag.

Men en läsarkommentar i DN lyder: ”Vad är det för fel att vilja vara svensk i en nation med gemensam kultur och känna gemenskap? Mångkultur infördes mot svenska folkets vilja och skulle ge oss så mycket gott sas det. Vad ser vi nu? Splittrat segregerat samhälle där olika kulturer lever sina egna liv och krockar med det offentliga. Vad är det för bra med det?”

Falsk påverkan

Nyström sätter likhetstecken mellan kultur och etnicitet/ras, vilket är en grov förfalskning av Sverigedemokraternas politik. Hon citerar ur det första partiprogrammet från 1989. Men i detta program står det också att ”Människor bör leva där de har en chans att skapa sig en nationell identitet. Därför bör vi huvudsakligen ta emot flyktingar och invandrare av europeisk härkomst då européerna är de som bäst etniskt och kulturellt kan smälta in i det svenska samhället.”

Här framgår flera faktorer som motbevisar Nyströms tes. 1) SD önskar alla människor trygghet i nationell identitet. Det svenska är inte bättre än annan kultur, men den är vår och vi bör värna den. 2) SD var från första året berett att ta emot flyktingar/invandare. Det handlar om volym. 3) Av respekt för både människor och de olika kulturer som finns i världen, konstateras att de som finns närmast har enklast att assimilera sig – för det var ett krav då och är det nu. 4) Ordet ”huvudsakligen” visar att SD från första stund inte var fundamentalistiska, utan konservativa.

Således krävs medvetna ”missförstånd” för att utmåla partiet som tillräckligt hemskt beträffande etnicitet och nationalism.

Nationalism bredare än svensk debatt medger

Problemet med liberaler är att de inte låtsas om att det finns olika sorters nationalism, på samma sätt som det finns stor spännvidd mellan frihetliga ideologier som socialliberalism, nyliberalism och anarkism. Liberaler pekar på avgörande skillnad mellan lagbunden frihet och anarki. På samma sätt kan nationalister peka på avgörande ideologisk och principiell skillnad mellan öppen nationalism som syftar till gemenskap och etnisk eller identitär nationalism som bygger på blodsband.

I den öppna nationalismen, som deklareras i SD:s partiprogram, kan människor ansluta till den svenska nationella gemenskapen – om man assimilerar sig och vill ingå i det svenska samhället som bygger på svenska seder, kultur och tradition.

Vänstern och liberaler blundar för de tydliga ideologiska skillnaderna eftersom man vill slippa ta debatt om nationalismens avgörande fördelar, som även vänstern och liberalismen är beroende av. Exempelvis fungerar inte demokrati utan att nationsgränser avskiljer väljarkåren från övriga världen.

Nyström noterar också att Sverigedemokratiska nationalister inte ”vurmar för svenskheten för att det nödvändigtvis ger högre bnp per capita, utan för att den nationella gemenskapen ses som ett värde i sig”.

Det är korrekt att konservativa och nationalister inte sätter pengar före allt annat. Det finns många andra mänskliga värden som är viktiga för att uppnå livskvalitet. Trygghet är en sådan faktor. Högre ekonomiskt välstånd väger inte upp en utveckling där våldskriminalitet och klankultur tar över samhället.

Inte socialister för det

Denna ovilja att se pengar som viktigast gör att många liberaler tror att konservativa och nationalister är någon sorts socialister. Men i botten finns naturligtvis en tanke om att ökad nationell samhörighet skapar goda förutsättningar för ekonomisk utveckling – exempelvis genom nationella lagar som värnar äganderätten (den skyddas inte av globalistiska idéer). Se på Sveriges historia! När landet var så fattigt att ingen ville invandra hit, var entreprenörskapet och uppfinningsrikedomen enorm. Vår svenska kultur och sedvänjor gav utmärkt jordmån för ökat välstånd.

För konservativa finns ingen motsats mellan gemenskap och tillväxt. Här finns en stor skillnad mot socialister som anser jämlikt utfall är det viktiga. Konservativa vill istället skapa grundtrygghet för alla, men det kräver ett samhälle där solidariteten uppstår genom gemenskap – där skyldigheter är lika uttalade som rättigheter.

Det är ingen lätt sak att väga alla olika värden och principer mot varandra, men den balans som konservativt tänkande på nationell grund skapar är svår att överträffa. Jag har inget emot att liberaler och vänsteraktivister försöker påvisa motsatsen, men då genom blanka vapen och inte banal smutskastning.