Det är många partier som gått från att bagatellisera utvecklingen mot ökad otrygghet i samhället till att föreslå åtgärder för att försöka ändra utvecklingen. Men inget parti kommer i närheten av Sverigedemokraternas ambitiösa och långtgående agenda.
Förra veckan publicerade Sverigedemokraterna 30 punkter i ett åtgärdspaket (pdf) med anledning av de kravaller som flera orter utsattes för under påsken. Det var ”en ny nivå av angrepp mot det svenska
samhället” där blåljuspersonal utsattes för attacker utan hänsyn för människors liv.
Åtgärder i stor omfattning
För att trycka tillbaka samhällets fiender och återetablera svensk lag i hela Sverige föreslås:
- Undantagslagstiftning
- Indragna sociala rättigheter för familjer som inte anpassat sig.
- Strikt skadeståndsansvar för föräldrar.
- Återkallade uppehållstillstånd vid allvarlig brottslighet.
- Utred möjligheten att upphäva medborgarskap.
I denna vecka har partiledaren Jimmie Åkesson och rättspolitiske talespersonen Tobias Andersson följt upp med ytterligare förslag för att återskapa trygghet i landet (pdf).
Det handlar om åtgärder för att återta kontrollen över bostadsområden som förlorats åt samhällsfientliga krafter och kriminella. Åtgärdspaketet inkluderar blanda annat:
- Den beslutade folkräkningen ska genomföras.
- Gryningsräder för att kartlägga vilka som uppehåller sig i vissa kvarter.
- Nya samordningsnummer som kräver biometriska data.
- Omedelbar utvisning av illegala.
- Bygg bort utsatta områden, ibland genom att riva.
- Fler poliskontor.
Behövs verkligen allt detta?
Även vän av ordning kan fråga sig om alla dessa för Sverige dramatiska åtgärder behövs. Vårt land har historiskt haft låg grad av grovt våld och oroligheter. Då räckte det med Kling och Klang, oförargliga och lättlurade poliser i ett tryggt folkhem. Men denna är – tyvärr – svårt nostalgisk idag.
Idag är kriminaliteten och brottsligheten systemhotande.
Korankravallerna under påskhelgen är bara det mest uppenbara exemplet. Men i tysthet lägger klaner och organiserad brottslighet, dag för dag, beslag på allt större delar av det öppna samhället. Både genom bidragsbedrägerier och hotfullt agerande backar det hederliga samhället undan och blir marginaliserat.
Då krävs insatser på en helt ny nivå för att rädda det svenska samhället från att helt kapitulera under klanvåldets förtryck.
Blundar för effekter av egen politik
Ett skäl till att oppositionspartiet Sverigedemokraternas åtgärder är så många och så påtagliga är att Sverige under lång tid haft regeringar som blundat för problemen. Både alliansregeringen och S-regeringarna har inte velat se problemen, eftersom de är direkta resultat av den förda politiken.
Mentalt har regeringar inte kunnat agera, eftersom handling först kräver att man erkänner att sakernas tillstånd gått över styr. De som påpekat sådana brister har beskyllts för att vara… ja, ni vet.
Att inte agera har varit en taktik för att försöka dölja verkligheten.
Denna passivitet har naturligtvis gjort problemen värre, år för år.
Finns viljan nu då – inom S-regeringen?
Men nu säger sig statsministern vilja vända på alla stenar när det gäller våld och brott. Det är en omvändelse under galgen. Det går inte mörklägga utvecklingen längre. Alla förstår att den förda migrationspolitiken är den största orsaken till ökad otrygghet.
Räcker det inte så? Att de som är ansvariga för att situationen blivit så allvarlig plötsligt kommer underfund med att man måste ändra sig?
Den som ändrar sig under galgen gör det motvilligt. Man vill egentligen inte göra det man tvingas till.
Därför krävs en ny regering. Ministrar som inte är ansvariga för att ha ställt till det.
Finns viljan inom polisen?
Många poliser vittnar om att polisledningen varit passiv och inkompetent i akuta lägen. Det tyder på att polismyndigheten genom regeringens utnämningspolitik blivit kapad genom chefer som agerar utifrån partipolitiska hänsyn. Det finns inom polisen ingen större vilja att agera. Av någon anledning går det inte urskilja polisledningens kommentarer från S-regeringens. De går i takt. I partiets takt.
Polismyndigheten har under årtionden varit utsatt för indoktrinering från vänsterpolitiskt håll. Man har haft psykologer som höga chefer istället för dem med erfarenhet av polisyrket.
Sverigedemokraterna tar inte upp det, men förmodligen krävs att Sverige hyr in polischefer från utlandet, från USA eller Israel, som kan återskapa en kultur inom polisen som handlar om att alltid i första hand upprätthålla ordningen. Andra hänsyn ligger på andra myndigheter. Polisen måste bli bäst på att upprätthålla våldsmonopolet.
Jag tror inte dagens polisorganisation har kompetens, moral eller vilja att uppfylla de konkreta förslag som Sverigedemokraterna lägger fram. Denna högre ambition kräver en uppgradering av poliskåren som sådan.
Men också det är möjligt att förverkliga. Av en ny regering som sätter tryggheten för medborgarna främst. Och det paradoxala är att ju mer respekt buset har för polisen, desto mindre behöver polisen visa vad de kan. Det är en aspekt som politiker till vänster aldrig förstått.