Att ge de äldsta en god välfärd är inte populism. Däremot är sättet som nya pensionsförslag läggs detta valår något osmakligt. Men att oppositionen skulle låta vänsterpartierna agera ensamma är inte ansvarsfullt ur ett helhetsperspektiv – där också regeringsmakten ligger i potten.
Pensionerna har blivit ett slagträ inför valrörelsen sedan V satte som villkor, för att stödja Magdalena Andersson (S) som statsminister, att införa nya bidrag i pensionssystemet. På detta har oppositionen givit ett kraftfullt svar som höjer dem med lägst pension, samtidigt som det fortsatt lönar sig att arbeta.
Kritiska röster
Flera röster menar att de olika pensionsförslagen är ”populism”.
Sparekonomer i DN-Debatt: ”För ett tag sedan presenterade S-regeringen tillsammans med V och MP ett förslag om garantitillägg för pensionärerna med lägst inkomster. Men att försöka kringgå pensionsgruppen är populism som riskerar att leda till helt nya problem.”
Dagens industri i ledare: ”Det svenska systemet är ett föredöme … Många är gröna av avund, när de brottas med pensionsåldrar i 50-åren, politiskt givna förmåner och framtidskostnader som tornar upp sig. För Frankrikes Macron är ändringar i pensionssystemen huvuduppgiften de kommande fem åren. Därför är det allvarligt om den svenska enigheten efter två decennier är på väg att spricka.”
Centerns ungdomsförbund i Expressen: ”Pensionspopulismen kommer stå oss dyrt”.
Pensionsekonom hos Alecta i SvD: ”Vi är skyldiga dagens och framtidens pensionärer ett värdigare sätt att hantera pensionsfrågan på än den populismfeber som kännetecknar politiken just nu.”
Nya Wermlands-tidningen i ledare: ”Socialdemokraterna har länge visat att de prioriterar valfläsk framför att bedriva en ansvarsfull ekonomisk politik. Tyvärr har även högerpartierna gått in i budgivningen om Sveriges över två miljoner pensionärer.”
Pengar kontra makten
Det är lätt för röster som inte riskerar att förlorar sin ställning att föreslå stramare pensionssystem. Partierna däremot, måste ytterst kämpa för att nå regeringsmakten. Annars är deras förslag ingenting värda. Och om vänstersidan i politiken lägger nya miljarder på pensionerna, då är det tjänstefel av oppositionen att inte göra detsamma.
Varför ska oppositionen offra kampen om regeringsmakten för att kortsiktigt framstå som präktiga? Det blir synnerligen kontraproduktivt eftersom präktigheten ändå aldrig skulle genomföras eftersom de inte skulle komma i närheten av regeringsmakten och kunna genomföra präktigheten.
Det ansvarsfulla är ju att göra motdrag när vänstern lägger offensiva förslag. Oppositionens förslag har en betydligt bättre konstruktion än S-V-förslaget. Det är fortsatt lönsamt att arbeta med M-SD-KD-förslaget.
Oppositionen räddar alltså den moral som kritikerna vill bevara, även om man gör det på en högre nivå på pensionerna. Det gör pensionärerna gladare, men det blir också dyrare för staten.
Visst, att lägga 14 miljarder mer på pensionärerna inför ett val kan framstå som populism, men den som förstår det politiska maktspelet måste värdera alternativet. Och då är det uppenbart att oppositionens förslag är betydligt mindre skadligt för ekonomin än vänsterförslaget.
Alltså: oppositionens förslag innebär mindre populism än vänsterförslaget. Och skulle oppositionen helt avhålla sig från valfläsk, är risken att det förslag med mest populism vinner.
Välkommen till realpolitiken!