På pressträff 2016 berättade Annie Lööf att hon ville riva gångbroar i förorterna för att öka tryggheten. I helgens partiledardebatt dömde hon ut rivningar som rasism.
Under söndagens partiledardebatt i SVT gick Annie Lööf (C) till storms mot det kriminalpolitiska paket som Jimmie Åkesson (SD) presenterat och som innehåller en punkt om att det kan behöva rivas i utsatta områden för att skapa ökad trygghet.
Lööf utmålar sig själv som rasist
Detta med att riva i förorten beskrev Lööf som ”ren och skär rasism”.
Men för sex år sedan föreslog Annie Lööf själv rivningar som en del av trygghetsskapande åtgärder. Aftonbladet rapporterade 2016:
”Centerpartiet vill satsa en miljard kronor för att för att öka tryggheten i civilsamhället. En av åtgärderna ska vara att direkt förändra stadsmiljön. Till exempel kan belysning förbättras, kameror sättas upp och gångbroar rivas. Det berättade Annie Lööf på en pressträff.”
Detta ska jämföras med det Sverigedemokraterna föreslår i sitt åtgärdspaket:
”Genom blandad byggnation, uppfräschning och generella trygghetshöjande insatser kan stor skillnad göras. I det arbetet kan inte uteslutas att rivning kan komma att behöva ske, här kan inspiration hämtas från det danska ghettopaketet.”
Stämpeln hindrar seriös analys
Det tragiska med Annie Lööfs försök att brännmärka åtgärder för att komma åt problem i utsatta områden som rasistiska är att det skapar rädsla för att alla beröra detta ämne.
Om alla åtgärder som bygger på att det finns problem i invandrartäta områden stämplas som rasistiska kommer få att våga diskutera dem. Lööf lägger lock på debatt och åtgärder. Allt förblir oförändrat. Och därmed kommer problemen bara att fortsätta växa.
Retorik är inte bara falsk, den är farlig
Den typ av retorik som Annie Lööf använder är alltså inte bara lögnaktig, den är farlig eftersom den sätter tvärstopp på all utveckling. Och frågan är vilket förtroende man kan ha för en politiker som själv föreslår rivningar, men några år senare kallar förslaget vidrigt.