När centerledaren får frågan vem hon väljer: Jimmie Åkesson eller Nooshi Dadgostar anser hon frågeställningen ”absurd”, men hon har i veckor gång på gång krävt att Jimmie Åkesson ska välja mellan två politiker. Nu vägrar hon själv att göra det.

Det är i Svenska Dagbladet som Annie Lööf idag intervjuas (betalvägg). Där går hon till storms mot yttrandefriheten och kräver att polisen oftare stoppar allmänna sammankomster i Sverige så att inte vissa grupper blir upprörda och startar upplopp.

Sedan utspelar sig följande:

Väljer ingen av dem

Vem väljer du, Jimmie Åkesson eller Nooshi Dadgostar?

– Jag väljer ingen av dem, utan jag väljer Centerpartiet.

Frågan ställs eftersom du varit kritisk mot att Jimmie Åkesson inte valt mellan olika politiker. Men du vill alltså inte välja mellan Åkesson och Dadgostar?

– Ställer du frågan utifrån deras perspektiv på människosyn, människovärdet, flyktingpolitiken, deras syn på auktoritära ledare så väljer Jimmie fel sida i stort sett vid varje tillfälle. Men tittar man på den ekonomiska politiken, som är en viktig grundbult i ett regeringssamarbete, så står Vänsterpartiet väldigt långt bort.

Så det beror på kontexten?

– Ja, nu förstår jag vad du far efter eftersom han sa kontexten, säger Annie Lööf (Jimmie Åkesson svarade i SVT att hans val beror på ”kontexten”).

– Men i det här fallet väljer jag de partier som jag samarbetar med. Jag behöver liksom inte välja däremellan och tycker det är en absurd frågeställning, svarar Lööf.

När vi gör det är det okej

Återigen ser vi ett exempel på hur vänstern och liberaler anser att de själva kan göra sådant de fördömer andra för. Det finns ingen logik. Det finns bara irrationell självgodhet.

Annie Lööf har varit ”upprörd” över att Åkesson inte väljer mellan två statschefer, även om Stefan Löfven som statsminister också vägrade välja mellan Rysslands och USA:s presidenter.

När Åkesson vägrade välja anses det vara bevis på dåliga åsikter, när Lööf och Löfven vägrar välja då är det bara en självklarhet.

Det är tröttsamt med dessa många dubbla måttstockar. Men det är viktigt att påtala dem, så att svenska väljarkåren inte går på dessa fula finter.

Låt oss mäta alla politiker och andra politiska röster efter samma måttstock. Då kan vi nå högre kvalitet och mer innehåll i samhällsdebatten.