Sven Melander har dött i cancer 74 år gammal. Han beskrivs som journalist, tv-personlighet och skådespelare, men han var som mest överlägsen som komiker. Han kunde vara rolig med mycket små medel och ändå djupt mänsklig.

Sven Melander var skånepåg – född och uppvuxen i Malmö. I sin ungdom var han lovande hockeyspelare. Han utbildade sig till byggingenjör, men gick över till Journalisthögskolan i Göteborg i slutet på 1960-talet. En värre bastion för vänsterextremism är svår att tänka sig. Melander blev en del av den politiska vänstervåg som många jämnåriga engagerade sig i.

Att dessa åsikter aldrig visade sig i Sven Melanders humor bevisar vilken stark integritet han hade. Jag har aldrig upplevt ens ett försök att trycka på publiken vänsterdogmer, det som präglar all så kallad ”humor” idag och gör den stendöd.

Tvärtom drev ju Melander med vänsterns naiva idéer om fred i kommunistisk utopism. En sketch som är legendarisk är den då Melander som journalist frågar en flicka vad som är viktigast här på jorden.

Detta är ett humoristiskt och satiriskt mästerverk.

Och det blir bara bättre med tiden. Sketchen blottlägger svenska journalistikens vilja att diktera sina privata uppfattningar inför mediekonsumenterna. Ja, den drev med ”agendasättande journalistik” hela 30 år innan den fick ett namn.

Också hans andra ”gubbar” är ren komik. Den fulle charterresenären i Sällskapsresan blev hans genombrott som folkkär.

Vi unga älskade att Sven Melander drev med den hårda alkoholpolitiken som präglade 1970- och 80-talen, där folköl förbjöds och Systembolaget stängdes på lördagar. ”Tänk på procenten!” var ett vanligt skämt på festkvällar överallt i Sverige på den tiden, hämtat från Melanders sketcher med norske komikern Jon Skolmen. De stupfulla ”Olle” och ”Helge” är idag inte lika roliga, men under alkoholpolitikens repression blev det en hejdlös drift med den tidens politiska korrekthet.

”Det går lika bra med selleri”, var ett annat uttryck många använde under Melanders storhetstid i nöjes-TV. Hämtat från sketcher med Melander och Åke Cato som kockarna ”Werner och Werner”. Att den meningslösa frasen fastnade berodde på att de båda mästerligt använde upprepning som humoristiskt metod.

På Melanders tid var humor rolig. Melander hade inga ambitioner att skriva folk på näsan om vad de skulle tycka. Tvärtom drev han med makten. Och det på ett enkelt, men vasst och begåvat sätt.