Hur ska det ryska anfallskriget mot Ukraina sluta? I början presenterades många scenarier i medierna, men på senare tid har de varit få. Att förutspå vad Ryssland kan tänkas göra är närmast omöjligt. Tre perspektiv ger mer insikt men är knappast lugnande.

En slutsats som Winston Churchill drog har lyfts fram allt mer: Ryssland är ”en rebus, insvept i ett mysterium, inuti en gåta” (a riddle, wrapped in a mystery, inside an enigma).

Varför agerar ryska statsledningen på detta vis? Det framstår som helt obegripligt korkat. Att kuva över 40 miljoner människor är en monumental uppgift, av en helt annan dimension än det ryssarna gjort i Tjetjenien med en befolkning på drygt en miljon. Och Ryssland borde minnas sitt misslyckande i Afghanistan, som birog till att få Sovjetunionen på fall.

När slagskepp Moskva sjönk i Svarta havet i veckan var det den största förlust av krigsfartyg någon nation gjort sedan andra världskriget. Förlusten förstärker bilden av ett Ryssland som inte klarar av att föra krig mot ett så stort mål, som dessutom har betydande kapacitet att försvara sig.

Ryssland kan få slut på soldater

I början på kriget var ett scenario att ryssarna skulle föra utnötningskrig, alltså genom att långsamt bombardera och rasera Ukrainas infrastruktur till grus nå seger. Nu ifrågasätts om Putins regim har ens den kapaciteten:

”Till skillnad från det sovjetisk-finska vinterkriget 1939-1940 har Ryssland inte en tillräckligt stor armé för att skicka in oändliga grupper av trupper för att långsamt mala sönder fiendens opposition. De militära förband man under de närmaste veckorna sätter in kommer att vara Rysslands strategiska reserv. För första gången i modern europeisk krigföring kan Ryssland få slut på soldater.”

Det skriver marinöversten och CIA-medarbetaren Philip Wasielewski för Foreign Policy Research Institute i artikeln Appraising the war in Ukraine and likely outcomes (8 april 2022).

Han skriver att Ukrainas generalstab tror att ryssarna kommer att ”försöka omringa de ukrainska styrkor som försvarar Donbas. Om det lyckas kan Ryssland hävda att det har ’demilitariserat’ Ukraina och använda det ockuperade territoriet [regionerna Donetsk, Kherson och Luhansk] som kort i förhandlingar eller formellt införliva dessa regioner i Ryssland.”

För att lyckas måste ryssarna få bättre ordning på sina trupper, effektivt överföra dem som lämnat Kiev i norr till sydöstra Ukraina. Hittills har inte ryska militären visat att man har sådan förmåga till effektivitet.

Putin kan förklara seger

Om man är van att använda lögnaktig propaganda kan man förklara att man vunnit i Ukraina, även om man inte har det.

”Putin skulle kunna hävda att Ukraina hade ’straffats’ för att sätta en positiv bild på en katastrofal kampanj och fungera som en varning till andra stater i Rysslands periferi för den skada som de kommer att drabbas av om de någonsin kränker Rysslands upplevda säkerhetsintressen. Detta drag kan också förhindra förstörelsen av den ryska armén och avvärja inhemska oroligheter som kan hota Putins grepp om makten.”

Men frågan är om Ukraina då kommer att acceptera att flera regioner i öst blir ryska: kommer man att acceptera en vapenvila under ogynnsamma förhållanden eller fortsätta kriget.

Putin kan ta till kärnvapen

Det får Philip Wasielewski att ta upp det scenario ingen vill tänka på:

”Putin kan övertyga sig själv om att den enda vägen till seger är via ett överväldigande psykologiskt slag mot Ukrainas nationella vilja. Putins motivering för en sådan extrem handling kan vara USA:s atombombningar av Hiroshima och Nagasaki för att tvinga Japan att kapitulera och förhindra fruktansvärt omfattande förluster under en invasion av de större öarna. Hur hemskt det än är, är detta ett alternativ om den ryska militären är villig att utföra ett kärnvapenanfallskommando.”

Ett krig som aldrig tar slut

Utan sådana katastrofala beslut kan kriget komma att fortsätta i åratal. Båda länderna kan fortsätta kämpa, om inte för seger, så för att undvika nederlag. ”Fronten kan stabiliseras med Rysslands militär oförmögen att avancera och Ukraina oförmögen att avlägsna den. Med fortsatt krig kommer både den ryska och ukrainska ekonomin att lida svårt … Liksom Sydkorea skulle Ukraina bli fokuspunkten för ett nytt kallt krig.”

Philip Wasielewski är trots allt optimist och ser det som mest sannolikt att Ryssland slår till reträtt och kompromissar vid förhandlingsbordet, även om det skulle orsaka seismiska vågor i det ryska samhället och i rysk politik.

Ryssland kan bli ett nytt Nordkorea

Mindre optimistisk är Alexander Gabuev, som varit redaktör för Putin-kritiska tidningen Kommersant och nu ledande medarbetare i tankesmedjan Carnegie Moscow Center, dock för närvarande i exil. Han intervjuas av Jonathan Tepperman i Octavian, Putin in His Labyrinth: Alexander Gabuev on the View from Moscow.

Intervjun är högst intressant för Gabuev förklarar varför den mäktiga ryska armén agerat så klantigt och oförberett i Ukraina: de flesta i ryska försvarsmakten fick reda på invasionen bara dagar innan. Vladimir Putin höll sin plan hemlig in i det sista. Militären fick inte veta något, inte ens de högsta generalerna. Varför? Putin är KGB och spionorganisationer håller allt hemligt.

Gabuev påpekar att den fatala missbedömningen av hur Ukraina skulle agera beror på att Putin tror sig kunna Europa, men tvingas lyssna på kunniga medarbetare när det gäller Kina och Mellanöstern. Men Putins världsbild är närsynt och präglad av Sovjettiden då Ukraina var en del av imperiet. Han trodde ukrainarna skulle välkomna ryska trupper. När det inte blev så, hade Putin ingen plan B eftersom han inte planerat invasionen med generalerna i försvarsmakten som kan krigföring.

Som rysk medborgare ser han inte hur Putin skulle kunna gå med på någon förhandlingslösning. Och varför skulle Ukraina gå med på någonting? De ser ju att de kan leverera hårda bakslag för ryska trupperna: ”Det är tragiskt, men jag tror inte [Ukraina] kommer att acceptera en fredsuppgörelse som gör dem beroende av angriparen, även om det skulle rädda deras städer.”

Han ser inte heller att oligarker och andra rika ryssar som förlorar förmögenheter på kriget skulle göra uppror mot Putin. ”Även om kakan krymper får eliterna ändå de största bitarna.” Och han påpekar att Europa kommer att fortsätta finansiera Putins krigsmaskin genom att köpa olja och gas. Om inte européerna gör det, kan det svarta guldet säljas till övriga världen.

Gabuev menar att risken för att Ryssland ”förvandlas till ett gigantiskt Nordkorea är mer troligt än att ryska folket skulle göra uppror” mot Putin.

Kina är den stora vinnaren

Den ryske journalisten menar att det är Kina som vinner på kriget. Ryssland försvagas. Även västvärlden försvagas ekonomiskt av sanktionerna. Genom att utåt inte ta ställning, utan med läpparnas bekännelse hävda att man värnar Ukrainas suveränitet, kommer Kina att kunna stärka sin ställning i världsekonomin. Samtidigt blir Ryssland alltmer beroende av Kina, som kommer att öka sin makt.

Inte logik utan makt och styrka som styr

Ett tredje inspel jag här vill ge om varför Ryssland agerar på ett sätt som för oss i väst framstår som fullständigt galet, kommer från en finsk underrättelseofficer som jobbat mycket i Ryssland, överste Martti J. Kari. Hans föredrag är från 2018 men har nu blivit viralt med över 1,5 miljoner visningar (på finska, med svensk text): Militär underrättelseexpert bryter ner ryskt tankesätt.

Han förklarar varför ryssarna är så annorlunda från oss européer. Deras historia skiljer sig markant. Exempelvis ockuperades Moskva i mer än 150 år av Mongolerna. Och deras sätt att tänka finns kvar, vilket bland annat framgår av att viktiga ord i ryskan är mongoliska.

Exempelvis finns flera sätt att ljuga på som är helt legitimt för ryssar. Också korruption är tillåten enligt vissa normer.

Och viktigast: ryssarna styrs inte av logik, utan av makt. Martti Kari visar att årtiondet 1990-2000, då muren fallit och demokrati introducerades, var en anomali – ett kort undantag från en tusenårig tradition av absolut diktatur. Tsarens makt var absolut. Sedan kom kommunismen, då Stalins makt blev absolut. Efter ett kort avbrott så är ryske presidentens makt absolut.

Putin vill skapa sitt eftermäle

Summan av alla dessa inblickar gör bilden något klarare. Vladimir Putin fyller 70 år i oktober. Han är, likt amerikanska presidenter, upptagen av vilket eftermäle han kommer att få i historien. Självklart vill han bli sedd som den som återupprättade det ryska imperiet. Utan Ukraina är Ryssland inte ett imperium. Alltså: Ukraina ska tillbaka till moder Ryssland.

Problemet är att ukrainska folket fått smak av frihet. De vill inte tillbaka till björnens mörka och kalla grotta.

Tyvärr talar det ryska maktspråket för att Putin inte kan, och inte tänker, vika sig. Ju mer motstånd ryssarna möter, ju brutalare kommer de att bli. För mig är inte längre en rysk atombomb över Kiev otänkbar.

Det scenario som ingen av de här länkade analyserna tar upp, men som jag ändå inte vill utesluta, är att Putin dödas av sina närmaste. Det har hänt förut i Ryssland att diktatorn har avlägsnats, både genom hovintrig och attack utifrån: Peter III mördades av hans livvakt på order av hans fru Katarina den stora 1762, Alexander II dog efter bombattack mot hans hästkortege 1855 och Nikolaj II avrättades av kommunisterna 1918.

Och giftmord är en rysk specialitet.