Journalisten Janne Josefsson analyserar i sin senaste krönika innebörden av påskkravallerna då polisen retirerade, blev skadade och polisbilar sattes i brand i flera svenska städer.

Josefsson menar att Sverige gått från föredöme till skräckexempel. Han undrar hur landet som uppmanades av politiker och medier att ”öppna era hjärtan” – och som gjorde det, kunde hamna i dödsskjutningar och upplopp.

Hade de som varnade för mångkultur rätt?

I DN-krönikan (betalvägg) ställer han en för gamla etablissemang otroligt laddad fråga.

”Men efter dessa krigsliknande scener, som oundvikligen påverkar oss, ställer jag mig den mest obehagliga frågan av alla: hade de som varnade för riskerna med ett mångkulturellt samhälle rätt? Jag skulle verkligen vilja svara: absolut inte. Men frågan är mer komplex”, skriver Josefsson.

Han återger sedan svaret från en kille han intervjuat i Rosengård vid tidigare tillfällen då koranbränning varit aktuella:

– Ni släppte in oss, men sen brydde sig Sverige inte om oss.

Josefsson menar att det värsta av allt är att de ansvariga för utvecklingen ”förnekat och blundat i många år” och därmed ”delat landet” – och fortfarande ”inga svar” har.

De som öppnade gränserna

Ja, så är läget. Och ändå är det fortsatt omöjligt att föra en sansad debatt i sakfrågan. Om Reinfeldtsmoderaterna tog ansvar skulle de villigt betala dubbelt så hög skatt – för att betala för de monstruösa problem de orsakat landet och öppna sina plånböcker.

Och Persson/Sahlin/Löfven-sossar borde avstå från all statlig välfärd framöver, så att migranterna kan få det de blev utlovade.

Då kan Åkesson-väljare fortsätta betala rimliga skatter och få rimlig välfärd, eftersom de inte är ansvariga för eländet, utan tvärtom varnade för utvecklingen – och blir fortfarande kallade vidriga epitet för det.

Så kommer det tyvärr inte att bli. Varken väljare eller politiker som ställt till det kommer att vilja ta ansvar för sina handlingar. Vi såg igår hur statsminister Andersson på pressträff gick i retorisk/valtaktisk opposition och kritiserade i hårda ordalag samhällsutvecklingen i Sverige – som om någon annan än hon och S haft makten.

Vi är alla förlorare

Ingen kommer att erkänna sina monstruösa misstag. I historieböckerna om 50-100 år kommer det att framgå att svenska etablissemang samfällt drev landet mot sammanbrott. Och de som vågade kritisera blev kölhalade.

Men vad som ska hända nu är oklart. Det är svenska folket som har makten. I höst finns möjlighet att välja dem som inte varit ansvariga för utvecklingen. Då skulle vi komma bort från förnekandet för att istället genom skarpa beslut skapa ordning enligt den gamla svenska arbetsmoralen. Och de som stökar får ta konsekvenserna i form av snabba och tydliga påföljder.

Det handlar om att ge makten till ett politiskt ledarskap som inte blundar.