Så sent som i december vägrade till och med L att stödja M-SD-KD-budgeten eftersom den innehöll sänkt bränsleskatt. Och när den budgeten gick igenom hoppade MP av regeringen, eftersom man ansåg sig inte kunna styra med en budget med bensinskattesänkning.

Men nu är tongångarna helt annorlunda. När de rödgröna partierna går med på att sänka skatten på bensin och diesel vet man att något dramatiskt skett.

Och det som skett är att Ryssland har invaderat Ukraina.

Kriget i Ukraina kan bli klimatrörelsens slut. Det menar kolumnisten, författaren och doktorn i filosofi Rael Jean Isaac i American Spectator: Can Ukraine Kill Climate Change?

”Den globala uppvärmningen har, trots all sin vetenskapliga inramning, alla de grundläggande egenskaperna hos en apokalyptisk rörelse: det finns en profetia om förestående undergång, ett krav på omvändelse och samhällelig självuppoffring, och en känsla av brådska att om åtgärder inte vidtas omedelbart kommer det att vara för sent”, skriver hon och fortsätter:

”I slutändan finns en idyllisk framtid, hävdar apokalyptiska rörelser, om de nödvändiga uppoffringarna görs. I det här fallet är det en grön ny värld, driven av sol och vind. Sedan dess uppkomst på 1980-talet har den globala uppvärmningsapokalypsen visat en anmärkningsvärd motståndskraft, och på senare år blivit starkare än någonsin, även efter dess nära-döden-upplevelse i november 2009 då läckta mejlkonversationer mellan ledande klimatforskare avslöjade deras medvetna val att bortse från och även radera vetenskapligt data som inte passade in i deras förutfattade perspektiv.”

Politikerna har underblåst klimathysterin

Förmodligen räddades rörelsen av västvärldens politiska elit som allt mer kommit att engagera sig för klimathysterin, menar hon. I början av 2009 hade den globala uppvärmningen fått sin viktigaste konvertit: president Barack Obama. Forskarnas fuskande blev nyheter strax innan 40.000 delegater, inklusive över 100 statschefer, bland dem Obama, samlades till Köpenhamn för FN:s 15:e årliga klimatkonferens. Då glömdes avslöjandet av forskarnas ovetenskapliga agerande bort.

2018 fick rörelsen ett nytt stort PR-lyft när Greta Thunberg lanserade ett internationellt barnkorståg. President Donald Trump ordnade en kort timeout från hysterin, men president Joe Biden gav åter luft under apokalypsens vingar genom att lova: ”Vi kommer att bli av med fossila bränslen.”

Klimatet som utvecklingsländernas mjölkkossa

Vid FN:s klimatkonferens 2021 i Glasgow dök så världskändisar upp igen i sina bränsleslukande privatjet och långa limousin-corteger. Den här gången, tillsammans med det ovanligt stora antalet delegater – inklusive 27 från Palau (total befolkning: 18 000) – var Joe Biden en av 120 statschefer.

Den enorma uppslutningen till FN:s ändlösa ström av klimatkonferenser döljer i vilken utsträckning det endast är västerländska politiker som är besatta av att begränsa den globala uppvärmningen. Att få icke-västliga länders aktiva deltagande i ansträngningarna att minska koldioxidutsläppen kostar pengar – för att vara rakt på sak måste de mutas. Klimatmålen ska enligt dem inte ske på bekostnad av deras egen utveckling.

Västländerna har lovat att ge utvecklingsländerna enorma belopp. Och vid senaste klimatmötet i Glasgow krävde afrikanska länder, tillsammans med Kina och Indien, hela 1,3 biljoner dollar per år för att leva upp till västvärldens klimatmål – en tiofaldig ökning.

Nu borde klimatrörelsen med de flesta mått mätt vara på topp, och nå sin kröning som allomfattande sanning, skriver Rael Jean Isaac. Den här typen av rörelser och apokalyptiska teorier behöver ständigt ny näring och gynnsam opinion för att blomstra. Rysslands invasion av Ukraina riskerar att beröva den just detta.

Stora kostnader att ersätta rysk gas och olja

Europeiska regeringar och EU-kommissionen säger nu att man kraftigt måste minska den ryska gasimporten. Men att säkra ersättningar för billig rysk olja och gas kommer att bromsa den europeiska levnadsstandarden, om man alls förmår skaffa den energi man behöver, skriver Isaac. Europeiska länder visar redan tecken på att inse att ransonering av energi och strömavbrott är viktigare att undvika än att nå klimatmål.

Kriget i Ukraina får till och med miljöpartister i Tyskland att värna det egna landets konsumenter från alltför höga el- och bränslekostnader. I ett uttalande som skulle ha varit otänkbart från en miljöpartistisk politiker före invasionen av Ukraina, förklarade den tyske ekonomiministern Robert Habeck: ”Vi måste hålla kolkraftverk i beredskap och kanske till och med låta dem användas.” Kol är naturligtvis det mest förorenande av de fossila bränslena, som går stick i stäv mot alla klimatmål.

Västvärlden, som nu kämpar med inflationen och de eskalerande energikostnaderna, kommer sannolikt inte att vara beredda att ägna sig åt klimathysteri när energibrist står för dörren.

Krig innebär att verkligheten plötsligt återkommer

Ja, vi har kanske bara sett början på en kraftigt förändrad prioritering bland politiska beslutsfattare. Det är djupt tragiskt, men i västvärlden tycks krig vara det enda som kan få klimatalarmismen att sättas i ljuset av verklighetens krassa realism. I verkligheten måste man välja vilka mål man prioriterar: att värma bostäder åt befolkningen eller sträva efter teoretiska och högst osäkra klimatmål. Att tillåta transporter som krävs för att ekonomi och välstånd ska bestå, eller slå sig för bröstet genom utsläppsminskningar som riskerar orsaka livsmedelsbrist.