Statsminister Magdalena Andersson (S) har låtit sig plåtas när hon sticker upp huvudet ur en pansarvagn. Politiker har svårt att hålla sig borta från den bilden, även om den blir löjeväckande. Men Andersson fick också med sig Ulf Kristersson (M) till Natoövning, för att visa enighet som inte finns.

Michael Dukakis, 1988.

När jag ser en politiker sticka upp huvudet ur en pansarvagn kommer jag alltid att tänka på amerikanske presidentkandidaten Michael Dukakis. Han skulle visa sig tuff i kampen mot George Bush den äldre 1988 men blev en driftkucku efter bilderna från pansarvagnen, och förlorade stort.

Politiker som inte har egen erfarenhet av militär verksamhet framstår som falska när de ikläder sig militära attribut. Ungefär som att hänga på sig en medalj man aldrig tilldelats.

Nu har statsminister Magdalena Andersson (S) fått med sig M-ledaren Ulf Kristersson till i Nordnorge där den stora militärövningen ”Cold Response 2022” genomförs i Natos regi. Sverige deltar med 1.600 man.

Och bilderna med Andersson och Kristersson tillsammans blir egentligen än mer falska än poserande i pansarvagnsluckor. Det är lätt att hålla med Aftonbladets Lena Mellin som skriver: ”Enighet. Det var det som Magdalena Andersson och Ulf Kristersson skulle demonstrera framför stridsvagnen i Norge. I själva verket är de i konflikt. Om Nato.”

Så sant. Dagen efter bilderna togs publicerade Kristersson artikel där han vill lämna in ansökan om att gå med i Nato nu! Omedelbart! Sprickan mellan S och M ökar. Någon nationell samstämmighet kring försvaret finns inte. Alls.

Nationell samstämmighet möjlig via Nato-option

Bättre än att posera framför mediernas kameror borde de två partiledarna försöka finna en gemensam hållning i sak – för Sverige. En sådan finns nära till hands: enas om Nato-option, det vill säga tillsammans genomföra en djupgående analys om för- och nackdelar med ett svenskt medlemskap i Nato.

Sverige har varit militärt alliansfritt sedan vi tillsammans med Preussen, Österrike och Ryssland besegrade Napoleon 1813-14. Finland har varit alliansfritt sedan man blev självständig nation 1917.

Att överge alliansfriheten, som blivit en del av ländernas identitet, är ingen liten sak.

Istället för att posera på bilder tillsammans borde Andersson och Kristersson sätta sig ned med övriga partiledare som vill granska vad Nato-medlemskap innebär, för att sedan eventuellt ansöka om medlemskap.

Ett samstämt agerande från alla stora partier skulle stärka bilden av Sverige, som ju lider svårt av att flera regeringar både till vänster och höger avrustat försvaret från den nivå på tre procentenheter av BNP som vi hade fram till 1980-talet.

Nu finns enighet om upprustning, vilket är fantastiskt, men det vore en än större välgärning för landets skamfilade närtidshistoria om partierna kunde jobba tillsammans om hur säkerhetspolitiken ska formas i denna osäkra tid med fullskaligt krig i Europa där stora städer bombas till ruiner.