Dagens skottlossning på ett gym i Vasastan i Stockholm bekräftar den utveckling vi sett över tid: det blir allt vanligare att skjutningar sker mitt bland vanligt folk i deras vardag. Det är alarmerande och tecken på att regeringen tappat greppet om säkerheten för befolkningen.

Sverige är redan Europas farligaste land när det kommer till skjutvapenvåld. Och efterhand har skjutningarna flyttat från förorterna, där det sedan tidigare är känt att polisen inte längre kan upprätthålla svensk lag, in till städernas centrum. De kriminella flyttar fram sina positioner. Svenska rättsstaten – vilken det är regeringens viktigaste uppgift att upprätthålla – retirerar och tappar mark.

Risken för allmänheten ökar

Polisen har förutspått den här utvecklingen. I takt med att gängledare blir bättre på att gömma sig från dödsfiender, sker en upptrappning. De som vill döda måste agera i den stund de upptäcker sin måltavla, vilket bara kan ske i offentliga miljöer eftersom de annars ligger och trycker på hemliga gömställen. Och skyttarna måste handla snabbt och improviserat innan måltavlan hinner gömma sig igen.

Allt detta innebär en dramatiskt ökad risk för att allmänheten ska träffas.

Dagens skjutning på ett gym i Stockholms city är ännu ett bevis på S-regeringens misslyckade kriminalpolitik.

Gangsterväldet tar sig in i svenska städers citykärnor. Inte ens där kan polisen upprätthålla lag och ordning längre. Att förorterna blivit laglösa enklaver är illa nog, men när gängen tar över städerna har rättsstaten förlorat det mesta av sitt anseende.

Stärkt rättstrygghet kräver konservativa politiker

Det finns mängder med åtgärder, föreslagna i riksdagen. Sedan tio år av Sverigedemokraterna och på senare år av övriga oppositionen. Men de rödgröna håller emot. Man hänvisar till ”rättssäkerheten” och menar att det alltid är bättre att fria än fälla. Åklagare påpekar att beviskraven har höjts i domstolarna, vilket gör att många skyldiga går fria.

Det gör att rättstryggheten försämras och allt färre vågar vittna eftersom man måste räkna med att skyldiga går fria. Här måste en balans där bevis på skuld tas på allvar. Exempelvis borde ”omedelbarhetsprincipen” avvecklas så att svenska åklagare, likt danska, ska kunna använda utsagor i förhör som bevis även om någon tar tillbaka det man sagt under huvudförhandlingen.

Men för att få sådana omfattande ändringar till stånd i svenska rättsstaten krävs konservativa politiker i regeringsställning som sätter de som drabbas av våld och brott i första rummet och inte likt vänstern ser kriminella som offer för samhällets sociala orättvisor.