I tre dagar har president Joe Bidens nominerade domare till Högsta domstolen förhörts i senatens justitieutskott. Det är intressant att en ny domare så här offentligt och öppet presenteras för allmänheten. Och vissa svar är häpnadsväckande.

KOMMENTAR. Under tre dagar har Ketanji Brown Jackson svarat på frågor om sin syn på juridik och hur hon motiverar de domar hon fattat på lägre nivå, nu när senaten ska rösta om hon är kvalificerad för att bli en av de nio domarna på livstid i Högsta domstolen.

Den mäktiga Högsta domstolen är en av de tre pelarna som USA och landets konstitution vilar på: Den lagstiftande församlingen, den verkställande makten och den dömande makten.

Domstolen blir särskilt mäktig eftersom den också granskar om politiska beslut ligger inom konstitutionens ramar. Det är inte ovanligt att domstolen avvisar kongressens, presidentens eller delstatsförsamlingarnas beslut, med motivet att de strider mot konstitutionen.

Aktivistisk eller konservativ

Därför är senatorerna som förhör den föreslagne domaren särskilt intresserade av att höra om denne är ute efter att agera politiskt och aktivistiskt – att stifta lag från domstolen. Eller om domaren nöjer sig med dess faktiska uppgift, att skipa rättvisa efter de lagar som folkvalda politiker har lagt fast.

USA har erfarenhet av aktivistiska domare vars domslut innebär politiskt ställningstagande. Viktigaste sådant beslut är abortfrågan, där Högsta domstolen förklarat att ett foster inte har några konstituella rättigheter och därför kan aborteras till 40:e graviditetsveckan.

Hur definieras ordet kvinna?

I amerikansk debatt är just nu trans-frågor, tredje juridiskt kön och dylikt särskilt laddade. Därför var det intressant vad den nu förhörda domaren Brown Jackson inte kunde svara på.

Följande replikskifte skedde mellan konservative Tennessee-senatorn Marsha Blackburn och Ketanji Brown Jackson.

Först konstaterade Blackburn: ”Högsta domstolen dömde ut en skolas anställningspolicy i en dom skriven av Rut Bader Ginsburg, eftersom medfödda skillnader, som ras och nationellt ursprung, inte längre accepteras i bedömningar. De fysiska skillnaderna mellan män och kvinnor är också bestående. En gemenskap som exklusivt består av ett kön är annorlunda från en gemenskap som består av både. Håller du med Ginsburg om att det finns fysiska skillnader mellan män och kvinnor som bestående?”

På detta ville inte Brown Jackson svara, eftersom hon inte sett sammanhanget.

Då utspelades följande ordväxling.

Senatorn: Kan du ge en definition för ordet ’kvinna’?
Domaren: Om jag kan ge en definition?
Senatorn: Ja.
Domaren: Jag kan inte det.
Senatorn: Du kan inte?
Domaren: Nej inte i detta sammanhang. Jag är inte biolog.
Senatorn: Betydelsen av ordet kvinna har blivit så oklart och kontroversiellt att du inte kan ge mig en definition?
Domaren: I mitt jobb som domare bedömer jag tvister.

En domare med vänsterprägel, som av allt att döma kommer att godkännas av senaten till Högsta domstolen, kan alltså inte definiera vad en kvinna är.

Detta trots att senatorn hänvisade till domare Rut Bader Ginsburg som är en ikon för kvinnokampen i USA inte hade problem att se vad en kvinna är.

Feminismen har nått en nivå som är häpnadsväckande. Man kan inte längre säga vad en kvinna är. Hur ska man då kunna hävda kvinnors rätt?