Det är sorgligt att svenska partiledare inte ens då det blivit krig i Europa kan uppvisa tillstymmelse till ledarskap och sammanhållning. Annie Lööfs utfall i riksdagen är under all kritik.
Igår diskuterade partierna det historiskt unika militära stödet till Ukraina. Sju av åtta partier slöt upp bakom förslaget att skicka vapen till Ukraina. Det är första gången sedan början av andra världskriget – då Sverige gav stöd till Finland, som också hade angripits av Ryssland/Sovjetunionen – som Sverige ger aktivt vapenstöd till ett neutralt grannland.
Annie Lööf i pinsamt påhopp
Trots det stora allvaret och historiska beslutet kunde inte Annie Lööf hålla sig från att sprida hat och falska angrepp på ett av riksdagens största partier.
Ledarskap bygger på insikt om vad som är viktigt och utgör övergripande prioritering, framför sådant som är mindre betydelsefullt. I varje ögonblick. Denna insikt saknar uppenbart Annie Lööf. Hon avstår inte från att gå till pinsam inrikespolitisk attack, ens när krig och världskris står på dagordningen.
Man kan vara kritisk till att Vänsterpartiet röstar emot stödet till Ukraina, iallafall i den del som avser pansarskott och militära vapen, men de håller sig ändå till sakfrågan.
Visar förakt för Ukrainas folk
Annie Lööf visar förakt för Ukraina och ukrainska folket när hon använder debatten om vilket stöd Sverige ska ge Ukraina för något helt annat – sina egna hjärnspöken om Sverigedemokraterna.
Det är bara att titta på vilka beslut som Sverigedemokraterna tagit för att snabbt kunna se var partiet står i relationerna till Ryssland. Här i Samtiden har vi publicerat samtal mellan SD-delegaterna vid Europarådet och den ukrainske parlamentsledamoten Alexey Goncharenko om Ukrainas rätt till nationell suveränitet. Detta i samband med att Europarådet 2019 röstade om att återge Ryssland sin status, trots ockupationen av Krim. Då röstade SD-delegationen nej medan Socialdemokraterna röstade ja och gav Putin sitt stöd.
Det är fakta.
Ledarskap visas i krislägen
Sverige som nation behöver ledarskap när omvärlden präglas av ökad oro och krig. Och ledarskap blir aldrig så tydligt som när det prövas i krislägen. Här hade Annie Lööf chansen att visa att hon kan höja sig över inrikespolitiskt taktiserande, men klarade inte av det.
Ukrainas öde och möjligheten att visa samstämmigt svenskt stöd till Ukraina i denna stund är mindre viktigt för henne än att hoppa på ett annat parti i inrikespolitisk käbbel.
Så demonstreras oförmåga till ledarskap. I all sin nakna futtighet.
*
Se inslag i Riks om riksdagsdebatten om Ukrainastödet: