Vänstermedierna fortsätter driva den mest korkade hatkampanjen mot Jimmie Åkesson jag sett. Det var klokt och statsmannamässigt av Åkesson att inte välja mellan två statschefer i SVT:s gillrade fälla.
Idag går Peter Wolodarski i DN-krönika, föga överraskande, till en intellektuellt havererad attack mot Jimmie Åkesson. Igen.
Det hela handlar alltså om att Åkesson av SVT ställdes inför frågan om att välja mellan USA:s president och Rysslands president. Detta beskriver Wolodarski som en rent inrikespolitisk sak:
”Trots att Jimmie Åkesson vet att detta är inrikespolitiskt minerad mark, och något som skadar honom hos breda väljargrupper, vill han inte välja demokraten framför diktatorn.”
Inte heller Löfven valde
Men det är för en partiledare som vill nå regeringsmakten i Sverige inte en fråga om att tillfredsställa Dagens Nyheter och andra vänsterliberala aktörer. Politik handlar om så mycket mer än att välja mellan två ansikten. Det var därför som statsminister Stefan Löfven (S) i valrörelsen 2018 vägrade välja mellan USA:s president och Rysslands.
Wolodarski klagade inte då. Skälet är uppenbart, och framgår av hans skrivning ovan: det handlar inte om storpolitik utan är bara en inrikespolitisk lek, om att hitta sätt att tycka illa om Åkesson och hans parti.
Men Åkesson har samma skäl som Löfven till att vägra delta i mediala spektakel. Löfven var statsminister när han vägrade välja, Åkesson kan komma att inta en framskjuten post i Sveriges regering.
Statsmannakonst innebär inte att spela efter vänsterliberala, utopistiskt galna, mediers pipa. Det innebär istället att visa respekt för det ansvar och ledarskap som politik borde handla om. Att ha integritet och inte tillåta att politik blir en dokusåpa där man slänger ur sig det som för stunden skulle vinna billiga popularitetspoänger.
Wolodarskis perspektiv skiljer sig inte från Åkessons när det gäller demokrati eller diktatur, utan om synen på vad politik är. En retorisk lekstuga utan mening, eller ett seriöst ledarskap som ska hålla över tid och är bäst för Sverige som nation.
Rätt att inte lattja
Att Åkesson inte spelade med i den tarvliga leken i ”30 minuter” visar att han är och har förutsättningar att vara en statsman. Han har integritet och förmåga att hålla en högre intellektuell nivå än vad många svenska journalister mäktar med.
Med makt och ansvar följer att man inte kan ”lattja” med den verklighet man ska utöva ledarskap över, exempelvis kring vad man tycker om enskilda länders statschefer.
Och Wolodarski gör sig (förmodligen) dummare än han är. Åkesson sa tydligt och klart att han föredrar USA:s västerländska statsskick före det ryska.
Åter olika måttstockar
Vi ser här ännu ett exempel på hur medier inte förhåller sig lika gentemot de olika partierna i riksdagen. Sverigedemokraterna tolkas annorlunda och negativt jämfört med andra partier när de agerar likadant. Man kan ställa sig frågan varför DN inte publicerade en teckning där Stefan Löfven kysser Putin, men en där Åkesson gör det? Löfven vägrade ju också att välja bort Putin.
Svaret är enkelt: Wolodarski hycklar. Han vill komma åt Åkesson, men hittar inga andra vägar än att ljuga, manipulera och desinformera sina läsare.
Den falska upprördheten över Åkessons vägran att välja mellan två statschefer visar hur nervösa vänsterliberala krafter i Sverige är inför valrörelsen. De har ingenting att komma med. Och tomma tunnor skramlar mest.