Ryssland möter inget motstånd från världssamfundet i sina militära operationer i Ukraina. Omvärlden pratar men ingen försöker stoppa Putin. EU höll toppmötet i Bryssel i natt. Där talade man om vilka ytterligare sanktionspaket som ska införas mot Ryssland.
Ukraina är alliansfritt, precis som Sverige. Ukraina står ensamt när en stormakt invaderar. Omvärlden håller sig på avstånd. Tittar på.
Visserligen är nära 30 procent av Ukrainas befolkning rysktalande och har kulturella band till, och landet var en gång en del av, Ryssland. Men samtidigt är Ukraina en självständig, suverän nation, med rätt att fatta sina egna beslut.
Ryssland agerar imperialistiskt, expansivt, på bekostnad av andra länder och deras självständighet (före Ukraina mot Georgien och Armenien).
Ändå är omvärldens reaktioner passiva. Världen agerar så som den ryska ledningen förväntat sig – det vill säga inte alls militärt.
Ur ett historiskt perspektiv är det extremt undfallande. Ryssland tillåts härska som man vill.
Bryssel talar om sanktioner
I Bryssel har EU-ländernas regeringschefer haft möte. Sveriges statsminister Magdalena Andersson (S) kommenterade efteråt vad man anser sig kunna göra.
– Sanktionerna kommer riktas mot finanssektorn, energi- och transportsektorn. Vi stoppar också export av viktig teknologi, säger hon.
Magdalena Andersson beskriver nattens extrainsatta toppmöte som mycket ödesmättat. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj var med via länk från vad statsministern beskriver som en källare i Kiev.
– När vi sa hej då visste vi alla att det inte är självklart att vi någonsin kommer att ses igen.
Sin egen eller någon annans armé
Ännu en gång bekräftas ordspråket att ”varje land har en armé, sin egen eller någon annans”. Det land som inte har en kraftfull försvarsmakt står sig slätt i en värld där andra är beredda att använda militära medel för att nå ökad makt och härska över större territorier.
Sverige hade fram till 1980-talet en försvarsbudget på tre procent av BNP. Detta för att göra Sveriges alliansfrihet trovärdig. Sverige hade då en av världens största försvarsmakter, sett per person.
Denna styrka har avvecklas av politiker som levt i utopiska drömmar om en liberal världsordning där ingen är ”dum” eller ”elak”. Både S- och M-statsministrar har medvetet avvecklat den svenska beredskapen för kriser och krig. Och gjort landet ytterst sårbart. Vi såg under pandemin att det offentliga inte ens hade handskar och visir till sjukvård och omsorg.
Sverige behöver ett politiskt ledarskap som tar verkligheten på allvar och inte mentalt är begränsad till egna sagor om hur man skulle vilja ha det. Realpolitiken måste komma åter, medan de stora, narcissistiska ambitionerna om Sverige som en ”humanitär stormakt” kastas i soporna.