Problemen hopar sig för Annie Lööf och Centerpartiet. Inför valet har man flera kriser att hantera. Alla är självförvållade av partiledningen sedan man vägrat att samarbeta med Sverigedemokraterna.

KOMMENTAR. Centerpartiets ställning har dramatiskt försvagats på flera fronter sedan man intog en dogmatisk hållning mot att samtala med riksdagens snabbast växande parti.

I Expressen listar sju kriser för C:

1) Opinionsraset. Partiet har legat över valresultatet under lång tid, men sedan SD och V – de partier som enligt Annie Lööf inte skulle få något inflytande – såg till att fälla S-regeringen och få Januariavtalet skrotat har luften börjat gå ur Centerpartiet. Strategin höll inte. Den senaste tiden har partiet legat på runt sex-sju procent i mätningarna. 

2) Förtroendet sjunker. Enligt Expressen/Sifos senaste förtroendemätning är det bara 23 procent av väljarna som har förtroende för C-ledaren. Hon tillhör numera bottenligan bland partiledarna med bara Nyamko Sabuni och Miljöpartiets språkrör bakom sig. Högerväljare har i dagsläget dubbelt så stort förtroende för vänsterledaren Nooshi Dadgostar (16 procent) som för Annie Lööf (8 procent). Det är uppseendeväckande siffror.

3) Avhoppen. När framtidslöftet som Emil Källström och flera andra riksdagsledamöter förklarade att de hoppar av, väckte det förvåning. Nu har även Annie Lööfs stabschef hoppat av med bara ett halvår kvar till valdagen. Det verkar knaka i fogarna i C-ledningen. 

4) Tappet på landsbygden. Mellan åren 2002 och 2022 har Centerpartiet gått från att vara störst på landsbygden till att ha sitt starkaste fäste i storstadsområdena. C tappar kärnväljare och är numera endast fjärde största parti på landsbygden. En undersökning i LRF:s medlemstidning visade nyligen att det parti som toppar bland lantbrukare är SD. 

5) Mittens kollaps. Annie Lööfs parlamentariska strategi har gått ut på att lansera idén om den breda mitten som ska omfatta både S och M. Ingen har lyssnat och C står ensamt kvar i sin mitt, som till och med Liberalerna övergivit för att istället vilja ha regering med stöd av SD.

6) ”Esbatisering”. Ingen behöver längre tvivla om att V kommer att kräva ett mycket stort inflytande över en kommande S-ledd regering – kanske rentav att få ingå i densamma. Att Centerns ideologiska högerytter, Martin Ådahl, ska tvingas förhandla budgetar tillsammans med ex-kommunisten Ali Esbati måste framstå som en mardröm ur ett C-perspektiv.

7) Vänstervridningen. Över 75 procent av C-väljarna är positiva till S i regeringen. Det minskar handlingsutrymmet för C och genomslaget för partiets politik.

Närmar sig fyraprocentsspärren

Det handlar om en allt djupare identitetskris för Centerpartiet. Annie Lööf har velat framstå som statsministerkandidat och arkitekt till ett nytt politiskt landskap, sedan hon övergivit det borgerliga samarbetet. Problemet är att inget annat parti har hållit med.

Centerpartiets agerande har inneburit att Sverige har en vänsterregering trots att en stor majoritet i svenska folket och i riksdagen är icke-socialister. Det är ett tungt ansvar som C bär för att man låtit vänsterpolitik – med bland annat chockhöjda el-, bensin- och dieselpriser som följd – råda även om folket röstat för en icke-röd politik.

Det är inte Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet om är ytterkantspartier om vi ser till hur tondöv man är gentemot övriga aktörer i parlamentet. Det är C som är ytterkant.