Om ingen vill leva i ett mångkulturellt samhälle och nästan alla vill leva i ett samhälle präglad av svenska normer och värderingar, är det inte dags att då lägga ner det icke-existerande mångkulturella projektet och sluta prata om det som något eftersträvansvärt?
Pratet om det mångkulturella samhället har alltid varit underhållande och tragikomiskt. För det är just vad det är. Det är tomt prat. Det mångkulturella samhället är inte något pågående eller planerat projekt eftersom Sverige inte är något mångkulturellt samhälle och kommer inte bli det heller. Vi har inte kulturer som lever sida vid sida med varandra.
Ta till sig svensk kultur
I Sverige finns den svenska kulturen och sedan har vi en del andra kulturer som brukar kallas invandrarkulturer. Enligt de flesta, vare sig man är etnisk svensk eller invandrare, så ska en person som invandrat till Sverige bli en del av samhället, det svenska samhället, och ta till sig svensk kultur. Ingen tycker att det är etniska svenskar som ska leva som afghaner, utan det är invandrarna som ska leva som svenskar och bli nysvenskar, assimilerade, integrerade eller vad man nu väljer att kalla det.
I de fall där andra kulturer än den svenska existerar vid sidan om den svenska kulturen så ses det som negativt. Det är ingen som anser att de parallella samhällen som finns i Sverige, vid sidan av det svenska samhället, som följer andra kulturella normer än de svenska, är något positivt.
Alla partier tycker att etnisk och kulturell segregation, där vi har vissa områden med en stor andel invandrare, är något negativt. Det är i dessa områden det växer fram parallella samhällen med andra normer än de svenska. Det är i dessa samhällen vi får ”invandrarskolor” där mer än 90 procent av eleverna har utländsk bakgrund och där man slutat prata svenska i korridorerna. Det finns till och med politiker som vill bussa elever från invandrarskolor till skolor där det finns fler etniska svenskar, så invandrareleverna ska slippa mångkulturen.
Invandrare gillar inte heller mångkultur
Invandrare är inte heller förtjusta i mångkulturen. Så fort en invandrare i Rosengård får ett arbete och möjligheten att flytta så gör man det. Drömmen är att flytta till områden utan en koncentration av invandrare och utan parallella samhällen. Man längtar efter ett samhälle där den svenska kulturen och de svenska normerna råder.
Och varför skulle det vara så konstigt? Ingen har väl kommit till Sverige för mångkulturens skull. Om man ville ha arabisk kultur så skulle man väl flytta till ett arabland. Det låter väl rimligt. Man flyttar inte till Sverige för att komma närmare arabisk kultur.
Visst har många flyttat till Sverige för att man trodde att det fanns ekonomiska möjligheter här. Men dessa invandrare var ändå beredda att lämna sitt hemland för dessa ekonomiska möjligheter. Om det var sitt hemlands kultur som de prioriterade skulle de aldrig lämnat sitt hemland. Det bästa sättet att ta del av sitt hemlands kultur är ju att stanna kvar i sitt hemland, eller om det pågår ett krig, stanna kvar i ett geografiskt område som tillhör hemlandets kulturella sfär.
Vem vill då ha mångkulturen?
Så vem är mångkulturen till för om ingen önskar att dess intentioner ska manifesteras? Vem är mångkulturen till för om alla flyr från den? Varför finns det människor som överhuvudtaget vill ha ett mångkulturellt samhälle om de själva inte vill leva i det samhället?
En och annan skulle säga att Sverige är redan mångkulturellt eftersom det säljs falafel och kebab. Svenska matfestivaler anordnas i Saudiarabien men det innebär inte att det är svenska normer som råder i Saudiarabien eller att Saudiarabien är ett mångkulturellt samhälle. Utländsk mat är inte mångkultur. Om det var så, så innebär det att Sverige blev mångkulturellt redan 1947 när den första pizzan serverades eller kanske till och med på 1500-talet när apelsiner och citroner kom till Sverige.
Mångkultur och ett mångkulturellt samhälle handlar om vilka normer och värderingar som råder. I Sverige så flyr både invandrare och etniska svenskar från invandrarområden, invandrarskolor och invandrarnormer mot det svenska samhällets varma famn. Det är just därför det mångkulturella samhället är tomt prat. Det finns inte och ingen vill egentligen ha det. De som vill ha det tror att man vill ta deras falafel ifrån dem. Det är ren okunnighet.
Pratet om det mångkulturella samhället är underhållande och tragikomiskt eftersom de som kämpar för detta samhälle vill själva inte veta av det. Utan det mångkulturella samhället ska finnas till för att invandrarna ska leva där. Det känns nästan som om de som kämpar mest för mångkultur inte vill ha invandrarna i närheten.
Samma personer som kämpar för mångkultur vill inte heller ha parallella samhällen, utan det ska vara ett mångkulturellt samhälle med svenska normer och värderingar. Och då blir hela resonemanget motsägelsefullt. Om samhället ska ha svenska normer och värderingar, då är det ju inte mångkulturellt, utan monokulturellt. Ett monokulturellt samhälle där invandrarna ska leva enligt svenska normer och värderingar.
Lägg ner det mångkulturella projektet
Någon gång måste Sverige ha en saklig diskussion om det mångkulturella samhället och multikulturalism. Om ingen vill leva i ett mångkulturellt samhälle och nästan alla vill leva i ett samhälle präglad av svenska normer och värderingar, är det inte dags att då lägga ner det icke-existerande mångkulturella projektet och sluta prata om det som något eftersträvansvärt?
Kanske är det så enkelt att de som lever i Sverige faktiskt vill leva svenskt. Om den svenska kulturen inte passar kan man ju alltid flytta. Att flytta från Sverige är det mest effektiva sättet att distansera sig från svensk kultur.
Nima Gholam Ali Pour
politisk sekreterare för Sverigedemokraterna Malmö