Det som tills nyligen betraktades som vänsterflum kan inom kort bli tvingande lagstiftning inom hela EU. Vi är inte där än, låt mig påpeka det, men förslag ligger på bordet som i grunden utmanar hela den ägarstyrda västerländska företagsmodellen, skriver EU-parlamentarikern Jessica Stegrud (SD).

Under 2020 publicerades en rapport av Ernst & Young, ett globalt konsultföretag med förgreningar in i politiken. I ny-marxistisk anda lyfter man fram det man kallar företagens kortsiktighet som ett samhällsproblem, som behöver åtgärdas.

En lösning som läggs fram är att så kallade ”intressenter” ska ta plats i företagens styrelser. Experter ska utses (oklart av vem) till styrelseledamöter, liksom representanter för civilsamhället. I en svensk kontext kan det betyda exempelvis Naturskyddsföreningen, vars kopplingar till Miljöpartiet är väl kända.

Rödgrön slagsida

Att civilsamhället i Sverige har en rödgrön slagsida och dessutom tar emot betydande offentliga bidrag kan inte ha undgått någon. EU skulle alltså ge miljörörelsen den makt över samhället som väljarna blir alltmer ovilliga att ge. Det påminner inte så lite om löntagarfonderna i ny tappning, som ett spöke ur graven.

Man hade hoppats att en sådan rapport skulle gå direkt till pappersåtervinningen. Istället ligger den nu till grund för det politiska samtalet i Bryssel och förslag på lagstiftning är på väg.

Jag kan tillägga att könskvoterade bolagsstyrelser är högsta politiska mode inom EU. Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen vill nu, liksom franske presidenten Macron, genomdriva ett förslag om detta, som pausades av Ministerrådet 2013.

Klimatmotiverad byråkrati som få vågar protestera mot

Parallellt håller industriutskottet, där jag själv sitter, på att ta fram långtgående rapporteringsskyldigheter på tema hållbarhet för europeiska företag. Frågan är just nu om det ska drabba även mindre företag och exakt hur invecklade rapporter som måste skrivas. I vilket fall, det ser ut att vara oundvikligt, levererar EU ytterligare en god portion byråkrati till medlemsländernas företag.

Till absolut ingen nytta för europeisk konkurrenskraft.

Näringslivets reaktion på den växande byråkratiska bördan varierar mellan måttlig upprördhet och (intressant nog) positiva signaler. För det första är alla nya förslag numera impregnerade med hållbarhets-retorik, närmast en garant för att ytterst få ska våga protestera. Och om någon faktiskt gör sin stämma hörd så argumenterar man utifrån att det skulle motverka klimatmålen.

Relativt få orkar och vågar på allvar ta strid för sunt förnuft, utan man nöjer sig med att temporärt utverka någon form av fördel för den egna näringen. Och för att vara tydlig; ja, klimatmålen är orealistiska och riskerar att medföra nya lagar, regler och felsatsningar som inte gagnar utvecklingen, varken i Sverige eller övriga EU.

Tjänar pengar på byråkratisering

Dessutom är all denna byråkrati något av en industri i sig. Banker och konsultföretag får ett stort ”€” i ögonen när det kommer nya regler från EU. “ESG-konsult” (Environmental, Social, and corporate Governance) är ett  lönsamt yrke, en hållbarhetsstämpel är förstås inte gratis och gigantiska summor är i omlopp.

Man måste då hålla sig à jour med både politikens och marknadens allra senaste nycker. Denna bransch har för övrigt starka inslag av ”greenwashing”, det handlar om att hålla kunder och politiska tjänstemän på gott humör. Vad det egentligen innebär för miljön är en annan, betydligt mer komplex fråga.

Med den så kallade ”klimatlagen” i ryggen kan EU-kommissionen numera lägga fram lite vad som helst utan att det ifrågasätts. Att vara kritisk är som att vara dissident i Sovjet eller säga att man inte tror på Allah i mullornas Iran. Eller som att vilja begränsa flyktingmottagandet i Sverige före november 2015.

Konkurrenskraften försvagas

Kommissionen säger ofta att den nya EU-politiken kommer att stärka företagens konkurrenskraft. Man säger det så ofta att vi har starka skäl att anta motsatsen – att det tvärtom kommer att finnas många förlorare, vars röster vi inte alltid hör.

Märk väl. Även jag tar hållbarhetsfrågor på stort allvar och man ska ha respekt för deras komplexitet, men att låta Sveriges och hela EU:s näringsliv köra ned i ett träsk av byråkrati och tvivelaktiga dogmer kan knappast betecknas som just hållbart.

Och det är tyvärr dit vi är på väg.

Jessica Stegrud
Europaparlamentariker (SD)