Motståndet mot nationella perspektiv är starkt i etablerade politiska, mediala och kulturella kretsar. Ett konkret exempel blottlägger hur galen den globalistiska logiken är.

Detta med nationalism kontra globalism är svårt att förklara. Mycket är abstrakt. Men i Hanif Bali’s självbiografi ”Mina nio liv” berättar han om när han som invandrarbarn fick globalismens styrka och nationalismens begränsning förklarad för sig inom Moderata ungdomsförbundet, Muf. Exemplet är utmärkt konkret när Muffaren Christian säger:

– Hanif, om Saddam försöker döda dig här i Sverige… har jag rätt att skydda dig från honom?
– Ja, självklart.
– Och om vi drar en linje i sanden och säger att den representerar en landsgräns, upphör då denna rätt bara för att jag står bakom den linjen och inte framför den?

Globalism undergräver självbestämmandet

Så tänker den som fångats av globaliseringens förträfflighet. Mänskliga rättigheter är universella. Inga nationsgränser ska hindra oss från att skydda Hanif eller någon annan vi känner.

Visst låter det självklart?

Problemet är bara att med denna princip har naturligtvis inte heller Saddam någon skyldighet att respektera landsgränser. Eller hur? Varför ska bara EN aktör, och inte en annan, kunna strunt i gränsdragningar?

Samma anspråk som en svensk Muffare gör på att bestämma på ett annat lands territorium, kan naturligtvis Saddam hävda att han ska få bestämma på svenskt territorium.

Globalism leder alltså till att svenska lagar och medborgerliga rättigheter upplöses i tomma intet. För om Saddam kan komma till Sverige och genomföra det han anser rätt, har ju riksdagen, svenska allmänna val och demokrati spelat ut sin roll.

Landsgränsen är det som ytterst skyddar nationens självbestämmanderätt, och i västländers fall därmed dessa länders demokratiska styrelseskicket, rättsstaten och medborgarnas frihet.

Om Muf och alla andra globaliseringsivrare fick upplösa respekten för landgränserna, då går ingen säker. Starkast och brutalast vinner.

Internationell respekt för nationsgränser

Självfallet vill vi i väst införa vårt demokratiska styrelseskick i hela världen. Men om vi försöker, utmanar vi andra kulturer och civilisationer som inte vill ha västerlandets styrelseskick. Vi har sett hur det gick i Afghanistan och Irak. Många döda soldater, men folken i dessa länder vill inte ha våra seder och lagar.

Frågan är då om vi ska tvinga på dem idén om de universella rättigheterna med ett tredje världskrig. Ska väst kolonialisering Kina, Ryssland, Iran och alla andra landområden där mänskliga rättigheter inte existerar? Det är faktiskt den frågan Hanif Bali egentligen fick av Muffaren.

Jag ska erkänna att jag stod bakom USA:s invasion i Afghanistan och Irak. Jag trodde att folken där skulle ta emot de demokratiska och rättsstatliga idéerna med öppna armar om de blev av med sina diktaturregimer. Men så blev det inte. Man började döda sina grannar istället, i inbördes strider som vi i väst fattar mycket lite om.

Så, om Sverige och väst inte vill starta ett tredje världskrig för att besegra alla diktaturregimer i världen, måste vi hitta ett sätt att samexistera. Och då finns bara en lösning – respektera nationerna och deras självbestämmande. Om vi i väst värnar vårt styrelseskick och inte vill att andra ska lägga sig i vårt sätt att leva, då måste vi faktiskt också respektera att andra nationer, kulturer och civilisationer har andra sätt att leva.

Vi kan starkt ogilla andras styrelseskick

Vi må ogilla dem gruvligt, men om vi försöker ingripa måste vi vara beredda på att de svarar med samma mynt och börjar påverka våra samhällen. Det är ju därför utländska påverkansoperationer blivit en del av säkerhetspolitiken. Otillbörliga utländska infiltrationsförsök är andra regimers svar på det de ser som västvärldens otillbörliga utländska påverkansoperationer mot dom, och som illustreras av Muffarens fullständiga respektlöshet för landsgränser. ”Jag är svensk och jag kan skita i alla andra länders lagstiftning när jag går in i andra länder – för jag har rätt!”

Nej, så kan vi inte agera – om vi inte vill ha världskrig.

Alltså: Vi må starkt ogilla diktaturer och förtryck men om vi vill behålla vårt eget relativa fredliga och demokratiska statsskick ska vi inte börja härja med andras. För det ger dem rätt att försöka sänka vårt.