I sitt installationstal påtalade den nye S-ledaren behovet av personligt ansvar. Allt för att närma sig konservativa oppositionen. Men att det är tomma ord illustreras av Anderssons eget val av svart städhjälp.

Den socialdemokratiska dementimaskinen jobbar för fullt. Ansvaret för att Magdalena Andersson anlitat svart och efterlyst städhjälp skylls på allt och alla – utom Andersson själv.

Första bortförklaringen: Andersson flyttade till Sagerska palatset den 18 december, tre dagar innan den efterlysta städhjälpen var vid hennes villa i Nacka. Som om det skulle spela någon roll.

Den andra bortförklaringen: Andersson anlitade städfirma, därför är det firman som gjort fel, inte Andersson. Men Andersson är landets statsminister och partiledare för ett parti som driver hård kampanj om att man ska anlita företag med kollektivavtal och alla politiker understryker – med rätta – att man inte ska gynna svartarbete. De icke-socialistiska partierna har ju infört RUT-avdrag just för att det inte ska löna sig att anlita svarta tjänster.

Den tredje bortförklaringen: Den efterlyste städaren var inte inne i villan utan satt bara i en bil utanför. Jaså? Hur bevisas det? Och hur utförs städarbete om man sitter i en bil utanför?

Den fjärde bortförklaringen: Säpo borde stoppat Andersson från att anlita efterlyst städhjälp. Här kan man självfallet kritisera säkerhetsrutinerna. Säkerhetsexperten Dick Malmlund säger att koll av personer som besöker skyddsobjektens hem är självklar inom näringslivet. Regeringskansliet tycker dock att det räcker med att bara arbetsplatsen skyddas. Men även om detta är en allvarlig brist, fråntar det ju inte Magdalena Andersson ansvar för att anlita svart städhjälp.

Nej, ansvarslösheten är remarkabel

Detta är bortförklaringar som inte håller. Och nu har fackföreningar kommenterat agerandet. Lars Fischer, ombudsman på Kommunal, säger att det inte räcker att, som Magdalena Andersson fråga företaget om de har kollektivavtal och betalar skatter.

– Den metoden är inte särskilt säker, säger han till Expressen.

Andersson hade lätt, med en sökning på Kommunals hemsida fått ett rakt besked: Städföretaget hon anlitat har inte kollektivavtal.

Socialdemokratisk migrationspolitik i ett nötskal

Att städaren saknar uppehållstillstånd i Sverige, var efterlyst därför att hon inte lämnat landet och därför frihetsberövades av polisen i anslutning till statministerns villa i Nacka är också häpnadsväckande.

Det är en händelse som så på pricken illustrerar den socialdemokratiska migrationspolitiken.

Folk kommer till Sverige och även om de får nej och ska lämna landet, blir de kvar och arbetar svart. Därmed tar de arbetstillfällen från hederliga människor som vill göra rätt för sig. Socialdemokratin har en förkärlek för att gynna dem som agerar mest osolidariskt och falskt mot det svenska samhället.

Jag har aldrig förstått varför S är så måna om mördare, våldtäktsmän och rånare i största allmänhet. Och än mer omhuldar de dem med utländsk bakgrund. Före jul erkände Mikael Damberg att partiet inte agerar eftersom man ser det som rasism att straffa dem från utlandet som bryter mot svensk lag. Meningen med utspelet var förmodligen att hävda att S nu tänkt om.

Men fallet med Magdalena Anderssons efterlysta städhjälp visar att man inte kommit särskilt långt i det omtänkandet, utan snarare göder möjligheten att leva i skuggorna.

Nej, vi måste få en annan majoritet i riksdagen och en annan regering innan statsmakten tar dessa frågor på allvar.