På kvällstidningens ledarsida hävdas att Socialdemokraterna gör allt för att ta efter högeroppositionen i fråga efter fråga. Då kan det lika gärna bli en M+S-regering efter valet. Eller?

Det är Expressens politiske redaktör Anna Dahlberg som i ledartext lyfter sin gamla käpphäst om M+S-regering. Denna gång med följande poäng: ”Det går knappt en dag utan att S-regeringen gör ett nytt utspel som minskar distansen till högeroppositionen.”

Nyckelordet här är ”utspel”. Det är nämligen bara spel och teater från socialdemokratiskt håll.

Dahlberg försöker underbygga sin linje med uppfattningen att S är redo att kapitulera på alla viktiga politikområden: kriminaliteten, migrationen, kärnkraften, skatterna, skola/vård/omsorg, a-kassa, sjukförsäkringen.

Och summerar sedan: ”Föreställningen om S och M som politikens huvudfiender framstår som alltmer krystad … Alla kan se att de stora skiljelinjerna inom politiken går mellan andra partier, inte minst inom det rödgröna blocket.”

Nej, så är det inte.

Omvandlingstrycket skulle försvinna

Dahlberg förväxlar det retoriska spelet mellan partierna med sakpolitisk fundamenta. Om vi struntar i pressmeddelanden och ministrars talepunkter inför media, så behöver svensk politik mest av allt ett starkt omvandlingstryck.

Det utgörs nu inom politiska systemet av Sverigedemokraterna, dels därför att partiet hotar att ta allt fler väljare om de gamla partierna inte skärper sig, dels som regeringsunderlag för ett regeringsalternativ, vilket gör det nödvändigt för M att ompröva Fredrik Reinfeldt-politiken.

När det gäller migrationen har både S och M historiskt tungt ansvar för att ha öppnad landets gränser för en mångmiljoninvandring som Sverige inte klarat av att hantera. Men här har Moderaterna ändrat sin hållning i grunden, mycket på grund av att Sverigedemokraterna blivit viktiga för Moderaternas möjligheter att nå regeringsmakten.

En allians mellan S och M skulle innebära en tillbakagång till Fredrik Reinfeldts ”öppna era hjärtan”-hållning. Det är där de två partierna enklast kan samlas. Socialdemokraterna har inte seriöst omprövat sin tilltro till att Sverige är en ”humanitär stormakt” som kan vara hela världens socialkontor för alla tänkbara ”flyktingar”.

Utan Sverigedemokraterna i en avgörande maktposition talar allt för att M och S inte orkar ompröva de mantran man under årtionden impregnerat i sina partiföreträdare, medlemmar och sympatisörer.

Kriminaliteten skulle inte åtgärdas

Samma utveckling kan förväntas på kriminalpolitikens område. Där skulle Morgan Johanssons tummetott-politik fortsätta, det vill säga med symboliska lagskärpningar som inte påverkar kriminella överhuvudtaget. Det var den linje som också M-justitieministern Beatrice Ask hade under åtta år före Morgan.

Anna Dahlberg bortser från politikers oerhört starka benägenhet att inte göra mer än vad som anses absolut nödvändigt för att behålla sina maktpositioner. Med en M+S-regering finns inget annat mål än att hålla ihop regeringen och det gör man enklast genom att göra som man gjort förut – minsta möjliga.

Men vårt land kräver stora och dramatiska förändringar på flera tunga och viktiga samhällsområden. Allt det skulle gå i stå om M+S måste enas om en gemensam linje.

Visserligen nämner Dahlberg att en M+S-regering innebär risken att SD och V växer och att de två gamla statsbärande partierna straffas hårt av väljarna om de inte agerar. Men varje gång de skulle behöva agera kraftfullt skulle M och S komma med olika förslag. Så fort en M+S-regering behöver agera på riktigt skulle den spricka.

Det är alltså en chimär att tro att M+S-samarbete skulle vara stabilt. Tvärtom skulle det vara skörare för stötar än någon annan regeringsbildning.

Demokrati betyder att väljarna bestämmer

Sedan retar det mig att Anna Dahlberg, likt övriga etablissemang, inte respekterar att i en demokrati är det väljarna som bestämmer. Inte eliterna. Dahlberg skriver ”Moderaterna har … dragit en röd linje vid att släppa in SD i en kommande regering. Men det har inte fått kraven från SD-håll att tystna”.

Vaddå tystna?! Vill Dahlberg tysta och fängsla dem som inte håller med henne? Vad är det för totalitärt ordbruk dessa så kallade liberaler använder?

Det som underbygger Jimmie Åkessons och Sverigedemokraternas anspråk på makt utgörs av en enda kraft: väljarnas stöd i val. Varför ska dessa väljare hålla tyst?! Vad är isåfall meningen med demokrati? Att Anna Dahlberg och Expressen får bestämma även om miljontals väljare sagt något annat på valdagen?

Också Expressens medarbetare bör sätta sig ner och fundera på om de är demokrater eller ligger mer åt Stalins håll. Det börjar bli tröttsamt att behöva påpeka att etablissemangen INTE är dem som bestämmer i en demokrati. Det är folket som avgör. Väljarna. Demokrati betyder folkstyre. Glöm aldrig det!