Sedan 1998 har miljöorganisationer fått enorm makt i olika miljöprövningsprocesser. De kan gå in och överklaga i stort sett alla miljötillstånd och därmed sabotera det svenska välståndet. Deras makt måste begränsas till förmån för de folkvaldas avvägningar.
Det är Miljöpartiet som drivit såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar till allt mer extrem lagstiftning. Innan partiet hamnade i regering motionerade MP flitigt om dels utökade rättigheter för miljöorganisationer, dels utökade definitioner av vad som är en miljöorganisation. Väl i regeringsställning från 2014 till strax före jul har MP drivit igenom att miljöaktivister ska ha stor makt i alla former av tillståndsprövningar enligt miljölagarna.
Inskränker äganderätt och skapar rättsosäkerhet
Nya Wermlands-Tidningen pekar i ledare på hur regeringen genom Miljöpartiet genomfört inskränkningar i äganderätt och rättssäkerhet som riksdagen dessförinnan avslagit. Exempelvis kan nu informella Facebookgrupper räknats som miljöorganisationer och åtnjuter de rättigheter som från början var förbehållna riktiga organisationer och de som faktiskt berörs. De har även getts möjlighet att intervenera och överklaga i allt fler ärenden.
”Det var inte så här det var tänkt”, skriver NWT. Meningen var att ”jämna ut styrkeförhållandet mellan å ena sidan medborgarna och å andra sidan staten och stora företag – inte för att låta aktivister blanda sig i saker de inte har med att göra och än mindre berörs av.”
Nu drabbas allt fler företagare av rena sabotage genom att all form av verksamhet anses miljöskadlig som miljöaktivister försöker stoppa och lägga ner. Nuvarande tolkningar urholkar rättssäkerheten, missbrukas av aktivister och används där det aldrig var tänkt att miljöaktivister skulle kunna påverka.
Tillståndsprövning är politisk inte juridisk
Ja, hela idén om att tillståndsgivning för miljöpåverkande verksamheter ska prövas i domstol av jurister är fel.
Ta Cementa och kalkbrytningen på Gotland. Där vill miljödomstolarna stoppa tillverkning som står för 80 procent av Sveriges cementbehov därför att enskilda fastigheter på Gotland kanske får sitt grundvatten påverkat. Denna miljöpåverkan är ju betydligt mindre än om kalkbrytningen stoppas och miljontals ton måste importeras från utlandet genom att fraktas långa sträckor. Den klimatpåverkan blir enorm.
Men domstolen kan bara pröva direkta aspekter enligt miljölagarna, inte väga in alternativa miljöskador som uppstår om tillstånd nekas. Domstolar kan inte göra konsekvensanalyser om effekter av vad ett avslag innebär för miljö och klimat. Tillståndsprövning är helt enkelt ingen juridisk process utan en politisk.
Det är politiken som måste göra avvägningarna mellan miljöpåverkan av olika alternativa lösningar.
Nuvarande juridiska processer för tillståndsgivning är alltför snäv och får orimliga konsekvenser. Här måste beslutsfattandet återföras till politiken och de folkvaldas församlingar, där dessa avvägningar hör hemma.