De är inte mer än några veckor sedan Khashayar Farmanbar (S) utsågs till ny energiminister och Annika Strandhäll (S) till ny miljöminister. Båda har redan fått det svett om öronen då elpriserna skenar och kärnkraftsbeslut blivit akuta.

Energiministern retar upp folk som fått flera tusen kronor mer i elräkning med att säga i TT-intervju att elen i Sverige trots allt har ”billigare el” än övriga Europa. Och att det förmodligen finns ”potential att kunna leverera billig el” någon gång i framtiden.

Fortsatt anti-kärnkraft från S

Miljöminister Annika Strandhäll har fortsatt att framföra miljöpartisternas dogmatiskt negativ attityd till kärnkraft. Hon talar om att kärnkraften är för dyr och omständlig och därför inte hör framtiden till. Detta samtidigt som den redan nedstängda kärnkraften i Sverige och Tyskland skapar elkris i hela Europa som gör att Putin i Ryssland får makten att driva upp gaspriserna som blir kärnkraftens faktiska ersättning i verkligheten.

Därmed går hon på tvärs mot det som är många traditionella socialdemokraters förhoppning, att Magdalena Andersson i en regering utan MP ska bli lite mer sund.

Exempelvis skriver Widar Andersson i Folkbladet: ”För mig tycks det uppenbart att statsminister Magdalena Andersson styr politiken på ett nytt sätt efter att enpartiregeringen för S kommit till. Hon avbördar sig de miljöpartistiska låsningarna och kraven och vänder sig istället till riksdagens majoriteter i bland annat frågor om el, energi och kärnkraft.”

Det är en förhoppning som inte realiserats. Widar Andersson hoppas att opinionsläget ska få S-regeringen på nya tankar.

Kraftigt ökat stöd för kärnkraft

Men frågan är om Magdalena Andersson bryr sig om verkligheten, där svenska folkets oro för energin ökar. Expressen presenterar undersökning som visar att mer än varannan känner oro för att svensk ekonomi ska ta skada av höga elpriser. Nästan lika många känner oro för att det ska bli brist på el.

Stödet för kärnkraften ökar också. Särskilt i södra Sverige som drabbats av S/MP-politikens elpriser har det skett en kraftig förändring av kärnkraftsopinionen under hösten. 45 procent vill i första hand satsa på kärnkraft av de olika energislagen, mot 31 procent i september.

Att sätta upp fingret i luften är ingen strategi

Men även om S-regeringen mot bakgrund av opinionsläget skulle inta en mer kärnkraftsvänlig linje är det ingen sund regeringspolitik. Vi kan inte ha politiker vid makten som ändrar uppfattning i tunga infrastrukturfrågor stup i ett mot bakgrund av opinionsmätningar. Energiförsörjningen kräver seriositet som sträcker sig över årtionden – något Sverige saknat sedan länge och det är därför vi nu är i kris med elbrist och svenska konsumenter får lida genom skyhöga elpriser.

Visserligen har också Moderaterna varit på Socialdemokraternas vingliga linje och gick med på att energipolitiken skulle vara ”förnybar”, vilket uteslöt kärnkraften. Moderaterna har ändrat sig, så som Widar Andersson nu hoppas att S också ska göra. Men skillnaden mellan vinglande M och S är att M har en samarbetspartner som över tid visat uthållighet, stabilitet och seriositet – Sverigedemokraterna. Detta medan S bygger sin makt på samarbete med och ger stort inflytande åt rena extremistpartier, åtminstone i energipolitiken.

Det är valet mellan dessa två regeringsunderlag väljarna har att välja.