Tågbiljetter beställda och betalda sedan två månader är plötsligt ogiltiga. SJ har ställt in tåget och meddelar via sms. Det känns som att Sverige håller på att bli ett u-land där ingenting går att räkna med längre.

Och skälet gör en bara än mer förbannad – SJ klarar inte längre av att lägga personalschema för de tåg man sålt biljetter till i två månader.

Samtidigt hör jag på radio att MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap), som ska vara Kungariket Sveriges yttersta kompetens när det gäller beredskap, inte ens klarar av att skydda sina egna mejl från att kapas. Man har gått ut med varnande information och påtalat vikten för myndigheter att skydda sin IT-struktur. Men MSB missade att göra det på sin egen arbetsplats…

Dårskapen har ingen gräns i vårt land längre.

Vi kan inte räkna med att någonting alls ska fungera längre.

Skälet är enkelt att se: Ingen är längre ansvarig. Det är alltid någon annans fel när man glömt att göra det mest basala. Och även om man kan peka på exakt vem som orsakat brister, anses det ”orättvist” att någon ska få ta konsekvenserna av sin oduglighet. Man får fortsätta som om inget hänt. Eller befordras till högre befattning.

Fortfarande är Transportstyrelsen det bästa exemplet. Den mångårige generaldirektören Ågren, som av både M- och S-regeringar befordrats till nya poster som myndighetschef, trodde på fullt allvar att hon kunde besluta att hennes myndighet inte behövde följa lagen, och därmed skicka miljontals uppgifter om svensk trafik till Serbien (och därmed Putin).

Hon hade inte ens sett till att själv vara säkerhetsklassad så att hon kunde få uppgifter om hemlig och skyddad verksamhet på myndigheten. ”Vaddå? Jag som chef behöver väl inte vet nåt om verksamheten…?”

Jo, Ågren vann i arbetsdomstolen med det argumentet. Hon visste inte vad hennes ansvar var, och då kan hon ju inte göras ansvarig anser arbetsdomstolen som består av domare från såväl offentliga sektor och privata näringslivet. Chefer kan alltså nu slippa avsked genom att hävda: Jag kan ingenting!

Där har vi svaret till varför elpriserna blir rekordhöga, varför tågen ställs in, varför kriminaliteten skenar.

Vi har ingen ledning av landet. Vår nation är ”herrelös” – det Sverige också ansågs var för 200 år sedan.

Alla som lyfter löner för chefsposter springer och gömmer sig så fort något inte fungerar. De har nämligen inte en susning om vilken verksamhet de är ”chef” för.

Ansvarslösheten sprider sig naturligtvis nedåt i alla organisationer. Om chefen inte behöver sköta sitt jobb, varför ska då någon annan göra det? Som på SJ, varför planera lokförare för tåg man säljer biljetter till? Det löser sig säkert på nåt sätt, och gör det inte det så skickar man bara sms till resenärerna och säger att tåget är inställt. Bra! Då är allt löst!

Fy fan, säger jag. Vi sjunker nu allt djupare in i anarki där ingenting kommer att fungera. Annat än skatteindrivningen – för löner och arvoden ska ministrar och etablissemangen ha hur illa man än sköter landet. Det är väl därför vi har en statsminister vars enda jobb utanför politiken är som…. skattedirektör.

Jaja, jag ska ta mig till släkten över jul ändå. Och ingen har ju dött. Allt är relativt. Eller? Om vi låter dårskapen fortsätta, kommer inte det leda till fallande välstånd, att resurser inte finns till nödvändiga insatser för de mest utsatta och sårbara?

Jag skulle önska att vi inte bara knöt näven i fickan och accepterade skiten. Kan vi inte som nyårslöfte lova att börja ställa krav på konsekvenser för dem som inte sköter sitt jobb?