Även efter att MP lämnat regeringen fortsätter MP och C att bråka så att stickor och strån flyger. Båda partierna är avgörande underlag för att Magdalena Andersson (S) ska kunna regera.

KOMMENTAR. Innan Magdalena Andersson föreslogs som statsminister genomfördes förhandlingar natt och dag in i det sista. För att Centerpartiet skulle kunna acceptera Andersson som statsminister var kravet att den dåvarande regeringen, bestående av både Socialdemokraterna och Miljöpartiet, skulle lägga fram lagändringar om stärkt äganderätt i skogen och uppluckrat strandskydd.

Miljöpartiet ångrar sig?

De sa sig sedan ha kommit överens. Ja, Miljöpartiet och Centerpartiet, som stod längst ifrån vararandra, kom till slut överens. Båda beskrev sig som ”vinnare”.

Nu tycks MP ha ändrat sig, sedan de lämnat regeringskansliet. De kräver nya samtal. Inte minst efter Lagrådets yttrande över strandskyddsuppgörelsens lagtexter, som kom på torsdagskvällen. Man kallar förslaget otydligt och problemskapande.

Centerpartiet förvånat

Centerpartiets partiledare Annie Lööf säger sig vara förvånad över att MP vill ha nya samtal om den uppgörelse om skogen och strandskyddet som parterna nyligen förhandlade fram tillsammans med S, rapporterar SvD.

MP-språkröret Per Bolund säger att nya diskussioner behövs då frågorna är tätt kopplade till den budget som S och MP tidigare föreslog, men som sedan föll.

Lööf säger att hon ”har svårt att se vad de menar” och att MP var både stolta och nöjda när överenskommelserna presenterades.

– Det ska nu genomföras och det vore konstigt om Miljöpartiet inte längre var nöjda eftersom de var det för några veckor sedan, säger Lööf.

Lätt att se vad MP menar

Småpartierna i riksdagen fortsätter att kivas. Miljöpartiet har inte längre någon anledning att kompromissa med Centerpartiet, eftersom man inte längre sitter i regeringen. MP vill säkert också hämnas att C inte röstade på S-MP-budgeten.

Då är det självklara taktiska draget att hänvisa till Lagrådet och dra tillbaka sin kompromissvillighet. Det är ju C som vill ”luckra upp” strandskyddet. Om den lagändringen stoppas, då får MP som man vill, inga lättnader. Och detta utan att MP behövt kompromissa om något annat.

Detta borde naturligtvis Annie Lööf kunnat förutse. Det politiska taktikspelet har en sorts schack-logik. Det räcker inte att ha en egen plan, man måste förutse hur motståndaren kommer att agera. Vilka drag kommer denne att göra?

Men som vi såg i somras, tycks Lööf inte kunna förutse hur andra agerar utan är helt upptagen med hur hon tror sig kunna vinna fördelar med egna pjäser. Det betydde att V – inte C – fick som man ville med marknadshyror, samtidigt som L hoppade av och därmed dödade januariavtalet. Annie Lööf sålde smöret och tappade pengarna.

Nu tycks det ha skett igen. C förhandlar fram strandskydd med MP och tror att de ska hålla fast vid uppgörelsen, även om C i praktiken fäller S-MP-budgeten. Och även om MP vinner om man förhalar genomförandet.

Småpartierna har hög svansföring, skrikigt tonläge och tror sig kunna styra trots att de har få väljare bakom sig. Det är inte särskilt demokratiskt.