Det blir väldigt rörigt när Centerpartiets vice partiordförande Martin Ådahl ska förklara varför alla partiets misslyckanden är någon annans fel. C röstade aktivt nej till att utse M-ledaren till statsminister, ändå förstår han inte varför M surar över det.
Det hade kanske varit bättre om en psykolog hade intervjuat Ådahl i Svenska Dagbladet (betallänk). Motsägelserna är så många att man blir yr i huvudet.
Ett besked låter först klart: ”Den breda mitten finns inte”, säger han. Sedan lägger han till: ”Men det kan skapas.”
Han tycker det är en paradox att många väljare säger sig finnas i mitten men inte röstar på Centerpartiet. Detta ska han ”prata med väljarna” om inför valet 2022.
Skyller på V – som var fräcka nog att inte lägga sig platt
Han vill ha nya januariavtal även om det första misslyckats och skapat stor röra i svensk politik. Januariavtalets drivkraft var att inte ge inflytande till SD och V. Men dessa partier har aldrig haft så stort inflytande som under januariavtalet.
SvD skriver: ”Tvärt emot vad Centern hade tänkt sig, har Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet skaffat sig mer inflytande under den gångna sommaren och hösten. Det är inte Centerpartiet som bär ansvaret för att läget har blivit som det blivit, enligt Ådahl.”
Det var enligt honom ”Vänsterpartiet som gjorde allt de kunde för att förstöra ett samarbete i mitten”. Men Ådahl förklarar inte varför han menar att V skulle vara lojal mot ett avtal som i klartext skriver att V inte ska ha något inflytande. Hur kan man ens ha den tanken i huvudet…?
Smutskastar SD – trots kontaktnät med konservativa regeringar
Ändå kan han acceptera att C lokalt samarbetar med V, men inte med SD. Varför? SvD: ”Ådahl blir än mer engagerad när han kommer in på det han ser som farliga risker med en växande nationalistisk rörelse i omvärlden. Han betraktar Sverigedemokraterna som den svenska grenen.
”Vaddå ”han betraktar”? Ådahls syn på Sverigedemokraterna bygger enbart dunkla fördomar och halmgubbar. SD är med i samma internationella samarbetsorgan som brittiska regeringspartiet Tory. Och som Australiens regeringsparti. Nämligen ACRE, The Alliance of Conservatives and Reformists.
Vaddå ”han betraktar”? Ådahls syn på Sverigedemokraterna bygger enbart fördomar och halmgubbar. SD är med i samma internationella samarbetsorgan som brittiska regeringspartiet Tory. Och Islands största parti i regeringsställning, Självständighetspartiet. Och som Australiens regeringsparti. Nämligen ACRE, The Alliance of Conservatives and Reformists.
Det är Ådahl som delar upp människor i ”vi och dom”, de som är acceptabla och de oacceptabla, eller som hand idol Hillary Clinton uttryckte det, ”de bedrövliga”.
Besviken över att dem man röstat emot går sin egen väg
Han är ”väldigt, väldigt besviket” på Moderaterna och Kristdemokraterna. Detta alltså efter att Centerpartiet röstat nej till att ge Sverige en Moderat statsminister. Hur är man funtad i huvudet om man först ger en person man känner väl en rejäl käftsmäll och sedan är förvånad att den man slagit inte längre litar på en?
Centerledningen är uppenbart präglad av en politisk narcissism, alltså att man bara anser att det egna agerandet har betydelse och att alla andra aktörer ska rätta sig efter vad man själv tycker.
Men så fungerar bara diktaturer. I en sådan hade Ådahl kunnat låsa in de han inte vill samarbeta med. Då slipper han ju samtala och förhandla med dem, ja de kan ju då inte heller agera mot Centerpartiets vilja.
I en demokrati äger var och en sin röst. Varken Annie Lööf eller Martin Ådahl kan tvinga fram någonting. Och i en demokrati är det en enda väg framåt som gäller: samtal, förhandling och omröstning. Om man inte accepterar det, är man inte demokrat.
Centerpartiet kan ställa hur många ultimatum de vill, men ”den breda mitten” existerar inte och kommer aldrig att existera. Svenska folket är förtjänta av att veta vilka regeringsalternativen är inför valet, så att majoriteten får avgöra vilken riktning kommande regering ska arbeta för. Antingen mer vänsterkaos, eller en ny konservativ kurs för att skapa trygghet och stabilitet.