Den tyske förbundskanslern har i 16 år hetat Angela Merkel. Nästa vecka efterträds hon av socialdemokraten Olaf Scholz. Merkel har skickligt hanterat vardagliga frågor, men misslyckats fullständigt i de två största historiska besluten som hon fattat.

KOMMENTAR. Ingen trodde väl att den i DDR-kommunismen skolade kemisten Angela Merkel skulle bli förbundskansler – och sitta så länge. Den legendariske förbundskanslern Helmut Kohl lyfte fram henne på olika ministerposter efter sammanslagningen av Öst- och Västtyskland. När Merkel i april 2000 blev partiledare i kristdemokratiska CDU begränsades hennes uppdrag till att vara gruppledare i parlamentet. Kanslerskandidat var i stället systerpartiet CSU:s ledare Edmund Stoiber. 

Efter valet 2005, då ingen fick tydligt mandat, lyckades Angela Merkel förhandla fram en ”storkoalition” mellan hennes kristdemokrater och socialdemokraterna. I denna koalition blev hon förbundskansler.

Att förhandla är Angela Merkels starka sida.

När det gäller viktiga och historiska avgöranden kommer hon dock för alltid att förknippas med katastrofalt dåliga beslut.

Katastrofbeslutet 1: Avveckla kärnkraften

Efter kärnkraftsolyckan i Fukushima i mars 2011 – som berodde på jordbävning och tsunami, något som det inte finns risk för i Tyskland – beslöt Merkels regering hastigt och grundlöst i juni att avveckla den tyska kärnkraften. Beslutet kritiserades internt och konservativa röster.

Man kan säga att de höga elpriserna i Sverige idag kan kopplas till detta beslut. Elproduktionen i Europa är kraftigt underdimensionerat och i vinter kan elsystemet haverera, då man gjort sig beroende av vindkraft som står still när det blir kallt och vindstilla.

Merkel har också gjort Tyskland mycket beroende av rysk gas. Det ger Vladimir Putin allt större makt över Europa. Om han stryper gasleveranserna till Tyskland kommer människor att frysa ihjäl. Det kan politiker inte låta ske, då kommer man istället att göra det Putin begär för att släppa på gasen igen.

Agerandet på energipolitikens område har kraftigt undergrävt Tysklands självständighet. Angela Merkel är i högsta grad skyldig till denna försvagade position.

Katastrofbeslut 2: öppna gränser för migranter

Under 2015 började turkiske diktatorn Erdoğan skicka migranter från bland annat Afghanistan och Syrien till Europa i hundratusental. I svenska medier hette det att orsaken var Syrienkriget, men det startade 2011. Först efter fyra år blev det en ”flyktingström”.

Angela Merkel sa ”vi klarar av det” och lät gränserna in i Europa stå öppna och därmed låta Europas integritet och självkontroll gå förlorad. Många från Mellanöstern stannade i Tyskland, men många tog sig också ända upp till Sverige – eftersom de östeuropeiska länder med sämre bidragssystem var mindre attraktiva att vara ”flykting” i.

Hade Merkel som Tysklands regeringschef snabbt hållit EU:s yttre gränser, hade migrationskrisen aldrig behövt hända.

Först sedan EU börjat betala Erdoğan tiotals miljarder euro för att inte släppa på denna folkvandring igen, har gränserna hållits. Men Merkel låter makten ligga i Turkiets händer, snarare än att Tyskland och Europa själva har kontroll över sina yttre gränser.

Denna migration har varit förödande för tryggheten i Europa, inte minst i Sverige som tagit emot oproportionerligt stor andel av migranterna. Det kommer ta många generationer innan alla allvarliga samhällsproblem kunnat hanteras – om de alls kommer att kunna repareras.

Nu var inte Angela Merkel ensam om att agera naivt och förödande i dessa frågor. I Sverige föll såväl statsminister Fredrik Reinfeldt (M) 2006-2014 som Stefan Löfven (S) 2014-2021 in i samma utopiska och verklighetsfrånvända tänkande.

Måtte kommande ledare ta intryck och aldrig upprepa agerandet.