Den stökigaste dagen i riksdagens historia. Så har gårdagen beskrivits, då statsminister från vänster valdes, budget från höger antogs och regeringen sprack innan den bildats.
Var inte händelseutvecklingen igår förutsägbar? Jo, om aktörerna lyssnat på vad andra sagt. Men denna mandatperiod har kännetecknats av att partier vägrar lyssna, samtala och förhandla med andra företrädare valda av svenska folket i demokratiska val.
Minskad respekt för väljarkårens utslag i val
Grunden till turbulensen är en minskad respekt för väljarkåren och deras valda representanter.
Det var ett januariavtal på steroider som präglade onsdagen. Eftersom S förhandlat budget med V, så meddelade C att man inte röstar för regeringens budget även om man släpper fram S-statsminister.
Detta lyssnade inte MP på, utan lät S-statsminister utses, som sagt att hon kan regera på högerbudget. Men när detta blev verklighet i budgetvotering, då först avgick MP med hänvisning till att man inte kan regera på budget som förhandlats fram av SD.
Totalitära partierna är C och MP
Det är alltså de totalitära dragen, då C och MP vägrar att respektera att V och SD har inflytande i enlighet med vad svenska folket vill, som är grundproblemet.
Detta är ett antidemokratiskt beteende. I demokrati tar man ställning till sakfrågor, och kan naturligtvis rösta nej utifrån vad som föreslås. Men att säga nej beroende på vilka partier som varit med i processen, är att sabotera den demokratiska processen.
Magdalena Andersson (S) var beredd att regera på SD-budgeten. I sak ansåg hon den inte vara orimlig. Det är ett mer rimligt förhållningssätt.
Riksdagen bör återgå till att följa demokratiska principer, inte totalitära låsningar. Men så länge partier agerar totalitärt kommer det att vara stökigt.