Vid socialdemokraternas partikongress i Göteborg avgick Stefan Löfven efter nio år som partiledare. Han är fortfarande statsminister, vilket han varit i sju år. Vilket är hans bokslut? Hur ska vi se på hans maktinnehav?
Stefan Löfven tillträdde som statsminister den 2 oktober 2014. Under valkampanjen dessförinnan utlovade han ”Europas lägsta arbetslöshet 2020”, ”inga höjningar av bensinskatten”, ”heltid som norm och ett stopp för delade turer”.
Svensk välfärd blev magnet
Vid budgetomröstningen i november 2014 förlorade regeringen budgetvoteringen i kammaren, ett historiskt nederlag, vilket resulterade i hot om nyval och sedermera den beryktade Decemberöverenskommelsen (DÖ) i december 2014.
Flyktingpolitiken från den tidigare alliansregering låg fast. Trots redan då historiskt höga nivåer visade Stefan Löfven inga tecken på framsynthet och när enorma flyktingströmmar började röra på sig genom Europa stod gränsen öppen. Ryktena om svensk välfärd och svenska bidrag blev en magnet för migranter på marsch genom Europa. Den 6 september 2015 proklamerade Stefan Löfven återigen de bevingade orden ”Mitt Europa bygger inga murar”.
Parallellt exploderade det svenska flyktingmottagandet. Under de kommande veckorna tog Sverige emot närmare 10.000 migranter varje vecka. Situationen blev snabbt ohållbar. I början av november var Stefan Löfven tvungen att kasta in handduken.
Med orden ”det är verkligheten som har förändrats, inte våra värderingar” försökte Stefan Löfven minska migrationen till Sverige.
Ministrar i skandaler
Under 2016 och 2017 tvingas Stefan Löfven till flertalet regeringsombildningar. Miljöpartiets Mehmet Kaplan tvingades lämna sin post som minister efter samröre med den turkiska nyfascistiska organisationen ”grå vargarna”. I samband med Transportstyrelseskandalen fick två ministrar avgå. Där det framkommit att hemligstämplade personuppgifter lagts ut på entreprenad i bland annat Tjeckien och Serbien. Anders Ygeman tvingades avgå som inrikesminister. Infrastrukturministern Anna Johannson tvingades även hon lämna och sist men inte minst fick Stefan Löfvens statssekreterare Emma Lennartsson, högsta tjänstemannen i regeringskansliet, avgår.
I tumultet efter valet 2018 klängde Stefan Löfven kvar sig vid makten med hjälp av Centerpartiet och Liberalerna. Genom att sälja ut sin politik och sina vallöften snubblade man fram med stöd av det spretigaste regeringsunderlaget i mannaminne. Genom januariöverenskommelsen pacificerade Socialdemokraterna det övriga regeringsunderlaget Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna till priset av en reformerad arbetsrätt, en splittrad fackföreningsrörelse och dyr symbolpolitik.
Innan coronapandemin slog till passade man även på att avveckla kärnkraft. Ringhals 1 och 2 stängdes ned med stöd av Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet.
Under pandemin var statsministern sen att agera vilket säkerligen bidrog till att de svenska dödstalen befinner sig långt över våra nordiska grannländer. ”Sex förlorade veckor” som coronakommissionen beskrev den första tiden.
Första statsminister som fällts i misstroendevotering
Som avslutning på sin politiska gärning blev Stefan Löfven fälld i en misstroendeförklaring i juni 2021. Den första statsministern i historien att bli fälld i en misstroendeomröstning. Hans hot om att landet riskerades att kastas ut i kaos gick inte hem. När han återkom till makten några veckor senare dröjde det dock inte länge innan han aviserade sin avgång till höstens socialdemokratiska partikongress.
Att bedöma helheten efter sju är med Stefan Löfven är svårt. Ofta ser vi inte omedelbart resultaten av politiska beslut men efter 7 år har vi i alla fall en känsla för vad ett långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav får för effekter men bilden som växer fram är dyster.
Skenande drivmedelspriser, grov organiserad brottslighet, en instabil elmarknad, cementerad segregation, hög arbetslöshet, 150 miljarder till EU:s coronafond, enorma biståndssummor för att köpa sig en plats i FN:s säkerhetsråd, Danmark har upprättat gränskontroller mot Sverige motiverat med ”den grova kriminaliteten”, Nordens högsta andel fattigpensionärer.
Stefan Löfven som person kan verka trevlig, men som statsminister har han inte imponerat. Hans regeringsinnehav har inneburit sju förlorade år för landet.