Ny Sifo-mätning visar att det finns mycket stor folklig majoritet för vackra byggnader före ”modernistiska”, ändå byggs det mest fula hus i svenska stadsmiljöer. Varför?

Under konservativa Skoklosterakademins idékonferens publicerade tankesmedjan Oikos en Sifomätning om allmänhetens syn kring stadsmiljö och arkitektur. Där fick de tillfrågade bland annat svara på frågan vilka av två byggnader de tycker är vackrast och skulle vilja se mer av. De två byggnaderna hämtades från Djurgården: nyinvigda Liljevalchs+ och Nordiska museet (invigt 1907).

Övre byggnaden invigd i år, nedre invigd 1907.

Hela 85 procent av de svarande föredrog byggnaden från 1907 framför den från 2021. Och det fanns inga skillnader mellan könen, åldersgrupper, stad och land. En förkrossande majoritet av svenska folket föredrar Nordiska museet framför det nyinvigda Liljevalchs+ i betong.

Detta manifesterade folkliga uttryck gav inramning till en intressant diskussion om arktitekturens framtid mellan arkitekterna Eric Norin, som startat Arkitektupproret, och Jerker Söderlind, Stadsliv AB, under ledning av Arvid Hallén som för Oikos räkning presenterade Sifomätningen.

Varför byggs det så fult?

Ett skäl är att de som går arkitektutbildningen marineras i modernism. Denna ideologi ger makten över stadsmiljön till ”experter”. Arkitektkåren har blivit ett sorts prästerskap som värnar modernismens destruktiva kraft. Man vill, likt konsten, uppröra och få uppmärksamhet, snarare än att bli omtyckt.

Men den stora skillnaden mellan konst och byggnader är att konst kan man kasta ut, slänga eller ge bort om man inte gillar den, medan byggnader i offentliga miljöer blir stående i många årtionden.

Arkitektpanelen menar att byggandet är produktionsstyrt, där allmänhetens synpunkter inte har någon inverkan. Både Norin och Söderlind vill se att makten över byggandet istället blir demokratistyrt. Att de politiker som ytterst fastställer stadsplaner och bygglov börjar lyssna på sina uppdragsgivare. Så är det inte idag.

Söderlind sitter i Stadsbyggnadsnämnden i Stockholms stad för Sverigedemokraterna och kunde rapportera att det är bara detta parti som protesterar mot de arkitektskapade ärenden som nämnden på löpande band klubbar igenom. Alla andra partier är i händerna på ”experterna” och bryr sig inte om att deras egna väljare vill ha något annat.

Var bor arkitekterna själva?

Som ett yttersta bevis på att den rådande ideologin inom arkitektkretsar är hyckleri, påtalade panelen att en överväldigande del av de arkitekter som ritar och bygger modernistiska hus själva bor i äldre bebyggelse uppförd under 1900-talets första hälft. För sin egen privata del erkänner därmed arkitektkåren att de trivs bäst i de äldre byggstilarna, att dessa ger större livskvalitet och skönhet.

Men de låter sig styras av en socialistisk modernism som skapar fulhet i stadsmiljöerna bara för att uppröra och manifestera sin makt.

Panelen påpekade att vackra och trygga miljöer inte är en fråga för ”experter” utan en fråga för demokratin och politikerna, som måste ta tillbaka makten över byggandet innan ännu mer förstörs av våra offentliga miljöer.