En högljudd opinion inom L-partiet vill lägga krokben för just den åtstramningspolitik som gjort Sverigedemokraterna till ett 20-procentsparti, medan L krympt ihop till ett 3-procentsparti.
KOMMENTAR. De gamla partierna vill inte erkänna att väljarkåren har förflyttat sig och gjort om det partipolitiska landskapet. Nu när Liberalerna drar igång sitt landsmöte handlar allt om – ett annat parti, Sverigedemokraterna.
L-partiet beslutade i våras, efter stor vånda, att verka för en borgerlig regering med stöd från SD. Nu vill förlorarna i den omröstningen sätta så snäva ramar för samarbetet som möjligt för samarbetet. Exempelvis vill flera tunga namn inom L få landsmötet att vägra att kompromissa om asylrätten och säga nej till volymmål för migrationen.
Röda linjer
Jan Jönsson (L), socialborgarråd i Stockholm och ledamot i partiledningen, säger till DN att gränserna för vilken politik som kan föras är ”ganska snäva”. Enligt Expressen (betalvägg) nämns Sverigedemokraterna hela 69 gånger i motioner och reservationer till landsmötet, ofta med krav på nya ”röda linjer” för att stoppa SD:s inflytande på en ny regering.
Några motionärer vill förbjuda SD att ens få ha tjänstemän i regeringskansliet, har SR tidigare rapporterat om.
Dessutom har flera partidistrikt inom L högst upp på valsedlarna nominerat personer som är emot SD-samarbete. Om dessa personer kommer in i riksdagen kan de komma att rösta nej till icke-socialistisk statsminister, precis som efter valet 2018.
Tvivel om att L går att lita på
Allt detta motstånd mot den linje som partiledaren Nyamko Sabuni driver, får Moderaternas partiledning att tvivla på om de splittrade L-partiet kommer hålla sitt löfte om att acceptera ett SD-samarbete, rapporterar Aftonbladet.
Det gör att stödröster på L från M-sympatiserande väljare kan komma att bli betydligt färre än tidigare.
Faktum är att de tre oppositionspartierna M, SD och KD kan, enligt flera opinionsmätningar, nå egen majoritet även om L åker ur riksdagen. Det innebär också att skälet till att stödrösta på L försvinner.
L behövs inte
Så splittrade som L-partiet framstår är frågan om väljarna alls anser att partiet behövs. De som är emot SD-samarbete kan rösta på C och de liberaler som vill se en icke-socialistisk regering kan rösta på M.
Det är viktigt att väljarkåren – denna gång – får veta vad deras röst betyder i regeringsfrågan. Förra gången trodde väljare som röstade på L och C att det var en röst på Ulf Kristersson som statsminister. Istället blev det en röst på en fortsatt socialdemokratisk regering.
Väljarna har all anledning att straffa C och L för deras opålitlighet, särskilt om de även denna gång är beredda att ändra sig efter valet, då väljarna inte kan ångra sin röst.