Det pågående internationella klimatmötet i Glasgow får skribenter i svenska medier att undra om inte klimatångesten är kontraproduktiv. Det är på tiden att Greta Thunberg-hysterin ifrågasätts också i svenska medier.
MEDIER. I Aftonbladet skriver kulturskribenten Sven Anders Johansson att det finns ett inslag av hybris i klimatångesten. Sommarens alla bränder och översvämningar i länder som svenskar kan identifiera sig med ”framkallade en flod av apokalyptiska alarm”. I DN blev man ”rent av förnärmad” över dem som inte delar klimatångesten. ”Det verkar mer och mer bli massmediernas uppgift: att skapa en känslomässig gemenskap, ett kännande ’vi’.”
Klimathysteri mer till skada än nytta
Johansson vänder sig mot detta: ”Har alla dessa klimatengagerade författare, filmproducenter och krönikörer rent av gjort mer skada än nytta? De har etablerat ett, som det brukar kallas, ’narrativ’ om hot och undergång å ena sidan, och räddning, moral och identitet å den andra. Det är ett narrativ som, i stället för att förmedla relevant kunskap, snarare hindrar oss från att uppnå en mer ekologisk förståelse av uppvärmningens orsaker och konsekvenser. Det buntar ihop oss i ett ’vi’ som står inför världens undergång.”
Han minns hur en vän i Peru svarade på frågan varför man inte i Latinamerika tar klimatet på större allvar: ”Vi har mer akuta bekymmer.” Johansson konstaterar att det är sant även i Sverige och konkretiserar: ”En dement människa dör i ensamhet på ett äldreboende vars personal går på knäna.”
Utmana dystopiska tongångar
I Svenska Dagbladet reflekterar tidningens kulturchef Lisa Irenius över klimatdebattens ”dystopiska tongångar”. I kulturkretsar är det ofta så klimatkrisen skildras – i form av ”mardrömslika händelseförlopp” i en mer eller mindre nära framtid.
Därmed gör man precis det tonåringen Greta Thunberg efterlyste i ett tal inför världens etablissemang i Davos 2019: ”Jag vill inte att ni ska vara hoppfulla. Jag vill att ni ska få panik. Jag vill att ni ska känna rädsla varje dag. Och sedan vill jag att ni ska agera.”
Inte undra på att diskussionerna i stället för fakta och politik ofta hamnar i känslosvall. Om rädsla, panik och skam.
Men istället för än mer flygskam och ångest börjar allt fler debattörer inta motsatt perspektiv: de har blivit optimister i klimatfrågan, vilket Lisa Irenius välkomnar.
”Inte för att den är det ’rätta’ sättet att förhålla sig – det finns inget rätt sätt – utan för att den är en behövlig motvikt till rädsla, oro och domedagsprofetior.”