Moderata ungdomsförbundet hyllas i vänsterpress sedan det sågat förslag till tuffare kriminalpolitik inför partistämman som nu pågår. Här får vi ett talande exempel på hur långt M har kvar innan man är tillbaka som ett ledande högerparti i Sverige.
Häromdagen tog Ulf Adelsohn upp kritik mot Fredrik Reinfeldts kursändring som skapat ”ett helvete” för partiet.
Ett exempel på det är att vi nu, 2021, kan se hur MUF får beröm i den rödbruna LO-tidningen Arbetet. Detta med anledning av att MUF:s ordförande Matilda Ekeblad kritiserar partistyrelsens förslag om visitationszoner och skärpta krav på arbetskraftsinvandring.
MUF värnar kriminellas personliga integritet
– Det är att gå för långt, sa Ekeblad till Sveriges Radio och menade att förslaget om visitationszoner både riskerar att minska förtroendet för polisen och slå mot den personliga integriteten. Mot ”de kärnvärden som jag tycker att man borde ha i det moderata dna:et”, som hon formulerar det.
Detta är ett rent vänsterperspektiv på kriminalpolitiken. Det är brottslingarnas frihet och integritet som värnas, inte de allt fler som blir offer för kriminellas våld och hot. MUF-profileringen ligger inte långt från förre rikspolischefen Dan Eliassons tårar av sympati för en kallblodig mördare: ”Vad har den personen varit med om för någonting? Vilka omständigheter har den killen växt upp under? Vad är det för trauma han bär med sig?”
Inte konstigt att vänstern jublar
Därför är det inte konstigt att vänstermedier jublar över MUF och deras interna ideologiska kamp mot partiledningen. Arbetet skriver: ”Ungdomsförbundet kräver därför att punkterna stryks. En lovvärd hållning när allt inom högern just nu handlar om att ha hårdast tag.” Och: ”Ungdomsförbundens nya pragmatism på högerkanten är välkommen såhär elva månader inför ett avgörande val.”
Det är nästan komiskt när Arbetet konstaterar att MUF tar ”ansvar” istället för att vara ”makthungriga”. Ja, tacka tusan för att S-sfären vill att Moderaterna ska fortsätta vara mesiga och inta vänsterståndpunkter, så att Socialdemokraterna kan fortsätta regera, hur få väljare partiet än har.
M måste göra maktanalys
Det M som Arbetet vill se är naturligtvis ett helt onödigt parti. Med sådan profil kan M lika gärna slå igen butiken och medlemmarna ägna sig åt annat än partipolitik.
Moderata samlingspartiet måste lära sig maktanalys. Läs Machiavelli. Inom S har man i årtionden kunnat använda olika maktstrategier för att få mycket mer inflytande över Sverige än vad väljarunderlaget berättigat till. Nu senast genom att skrämma C-partisterna över till S-sidan.
På 1970-talet skrämde man mittenpartierna C och FP med den hemska ”höööögern” och varnade mitten för att hamna i ”högerburen” om de samarbetade med Moderaterna. Det struntade Thorbjörn Fälldin i och tog istället upp kampen om regeringsmakten med Olof Palme och vann. Två val i rad. Svenska folket vill kunna rösta på ett annat regeringsalternativ än det socialdemokratiska. Men då måste man visa att man faktiskt vill vinna val, att man vill ha makt. Det har borgerliga partier ofta låtit bli att göra och hittat ursäkter för att inte ta makten. Rädda politiker ska inte regera.
Moderaterna måste alltså göra en maktanalys och bestämma sig: Vill man regera Sverige? Eller vill man bara säga meningslösa saker som ger beröm i vänstermedier?
Om man vill ha makt och förändra den tragiska utveckling vi ser i Sverige på så många områden, då får man ta mig fan se till att använda alla de till buds stående medlen man har för att nå dit. Inte tramsa, flamsa, vela och låta som sämre kopior av S-politiker.
Kom igen! Visa att ni vill och vågar!