I nyhetssändning efter nyhetssändning och i artikel efter artikel beskrivs pilbågemannen som ”radikaliserad”, men få medier nämner vilken sorts radikalisering det handlar om – islamism.
MEDIEANALYS. Det är besynnerligt hur svenska medier mörkar ett motiv till det misstänkta terrordådet i Norge då fem personer på onsdagskvällen dödades av en dansk medborgare som använde pilbåge.
Redan på polisens första presskonferens på torsdagsmorgonen slog man fast att man kände till mannen av två skäl: han hade fått besöksförbud hos sina föräldrar och att han hade konverterat till islam och tagit till sig de extrema budskapen.
Ändå låter medierna bli att rapportera denna uppgift. Man nöjer sig med att tala om ”radikalisering”.
Annan extremism hade slagits upp stort
Tänk tanken att det varit en annan sorts radikalisering det handlat om. Då hade man inte talat om annat än faran med denna extremism. Gärningsmannen hade setts som tecken på hur farlig denna extremism är. Krav på åtgärder hade framförts för att motverka denna radikalism.
Men inte nu. Islamistisk radikalisering och våldsbejakande extremism tystas ner.
Varför agerar vänstermedier på detta sätt? Medierna vill inte ha en diskussion om våldsbejakade extremism när den har med islam att utgöra. Man bryter mot journalismens grundregel om att vara konsekvensneutral.
En diskussion om extrem islam skulle gynna Sverigedemokraterna, som varnat för att stor invandring leder till denna typ av hot. Därför väljer medierna att lägga nyheter ”tillrätta”, så att mediekonsumenterna inte får veta sanningen, utan en vänsterpropaganistisk tolkning, så som vänstern önskar att det skulle vara – att gärningsmannen inte hade kopplingar till islam.
Men är det inte så att mannen också är förvirrad? Jo, den muslimska församling i Norge som kände igen honom efter dådet, uppger att han inte var särskilt kunnig om religionen islam.
Men hade det ursäktat medierna att slå upp kopplingen om samma sak hänt inom en annan form av extremism? Inte en chans. Då hade kopplingen slagits upp stort, hur svag den än hade varit. Då är logiken: ”ingen rök utan eld”.
Medierna offrar sitt förtroende
Men är det så farligt att medierna lägger nyhetsrapporteringen tillrätta så att deras egen världsbild bekräftas? Jo, det är oerhört allvarligt. Det undergräver förtroendet för medierna. De är allt mindre nyhetsförmedlare och alltmer propagandaorgan.
Och ett fritt och demokratiskt samhälle kräver att medborgarna är välinformerade och kan fatta egna beslut. Då måste massmedier ge adekvat och allsidig rapportering om vad som händer.
I diktaturer styrs medier av politiska makten så att medborgarna inte ska få reda på hela sanningen. Det är bedrövligt när medierna själva agerar som diktaturer och döljer verkligheten. Riktigt, riktigt illa.