Så oerhört sorgligt. Konstnären Lars Vilks och två polismän dödades i vad som ser ut att vara en trafikolycka. Sverige har förlorat en av de mest intressanta kulturpersonligheterna. Han var modig och tvekade aldrig att stå upp för yttrandefriheten trots flera attentat och mordförsök.
KOMMENTAR. Lars Vilks var en lugn och sansad person mitt i en orkan av känslor. Han är en av få som levde upp till kulturens och konstens mantra om att vara provocerande och utmanande. Andra hävdar att de försvarar yttrandefriheten, men smiter undan och vägrar skämta om exempelvis islam. Lars Vilks ryggade aldrig tillbaka. Han var principfast och konsekvent.
I inslaget i Riks nedan antyder jag att man kan dela upp hans liv i ”före och efter 2007”, då hans rondellhund med profeten Muhammed blev världsberömd.
Innan dess var han också intressant, fast mer inom konstens mer vardagliga ramar. Han doktorerade i konstvetenskap vid Lunds universitet 1987. Han verkade för processkonst, alltså att det viktiga är vad som händer med och kring konstverket, som därmed aldrig blir färdigt. Hans träskulptur Nimis i Kullaberg påbörjades 1980 och han var ständigt tillbaka för att bygga vidare. Han såg de försök till att bränna ner bygget som en del av konstverket.
Vilks var professor i konstteori på Kungl Konsthögstkolan i början på 1990-talet och tog då strid mot postmodernisterna. Han undervisade på Oslo Konstakademi och blev professor vid Bergens Konstakademi.
2007 kom rondellhunden
Men när han i en solidaritetshandling med satirtecknarna i danska Jyllands-Posten ritade en rondellhund med profeten Muhammed förändrades hans liv. Satiren med profeten väckte ett herrans liv i delar av den muslimska världen och i väst kritiserade vänsterliberaler inte de som riktade dödshot utan de som var fräcka nog att använda sin yttrandefriheten.
I Sverige var kritiken och hånen mot Lars Vilks omfattande. Lars GW Persson kallade Vilks en av ”våra minst betydande samhällskritiker” och radions Täppas Vogelberg sa sig ”vara trött på att betala för Lars Vilks polisskydd”.
Men Lars Vilks vek aldrig ner sig.
Han var principfast och tog debatt med alla som var intresserade av att föra ett intellektuellt samtal.
Ofta ställdes arrangemang in på konstvernissage och högskolor eftersom ansvariga var rädda för islamistiska terrorangrepp. Med detta bevisade Lars Vilks att när det kommer till kritan värderas inte yttrandefriheten särskilt högt i Sverige.
Yttrandefriheten har ett pris. Man måste stå upp för den när det blåser, annars finns den inte.
När Lars Vilks höll föredrag i Köpenhamn 2015 avsåg en islamist att döda Vilks. Då terroristen inte kom in i lokalen sköt han ihjäl en person i entrén och senare en vakt vid en judisk lokal innan han dog i eldstrid med polisen.
Men istället för att försvara yttrandefriheten och visa enad front mot extremister, sprang alla etablissemang och gömde sig. Man var inte villig att riskera något för vår västerländska civilisation.
Ingen har som Lars Vilks klätt av dessa ”fina” kulturetablissemang som de hycklare de är.
*
Se inslag i Riks om Lars Vilks: