Globaliseringen ger nu sovjetiska problem: tomma butikshyllor

Liberaler har i årtionden hyllat globaliseringen, de öppna gränserna, allt som frikopplas från nationen och det näraliggande. Men nu slår den enorma sårbarhet som systemet innebär tillbaka med full kraft. Det råder brist på allt fler varor i Europa och USA, därför man övergivit hemmaplanen för låglöneländer.

Mycket har handlat om lönedumpning. Genom att flytta tillverkning från Sverige, Europa och USA till Kina, Indien och andra låglöneländer har produktionspriserna kunnat pressas ned. Baksidan har varit sämre kvalitet och ett enormt beroende av att transporter runt jordklotet alltid fungerar.

Global logistik bryter samman

I sin GP-kolumn beskriver Malcom Kyeyune, verksam i konservativa tankesmedjan Oikos, detta målande: ”Den varukedja som vi vant oss vid i västvärlden, där päron kan odlas i Sydamerika, skeppas till Vietnam för att paketeras, och sedan hamna på en butikshylla i Stockholm eller New York, är beroende av en princip som heter ’just in time’.”

När covidpandemin slog till stängdes mycket av ekonomin i vår omvärld ned. Den känsliga internationella logistikkedjan skadades allvarligt och har svårt att komma igång igen.

Bristvaror och skenande priser

Därför uppstår nu allt värre bristsituationer i väst. Och i USA börjar läget påminna om hur det var i kommunistiska Sovjetunionen: ”tomma butikshyllor, väntetidslistor på ett år om man ska köpa en ny cykel eller diskmaskin, skenande priser för olika varor såsom köttfärs”, skriver Kyeyune.

Men följderna blir än värre ”när jordbrukare inte kan hitta reservdelar till sina maskiner, och tillverkare av lastbilar inte kan köra sina produktionslinjer på grund av att komponenterna saknas” därför att de brukade köpas in från andra kontinenter. Då slår det mot produktivitet och tillväxten i ekonomin. Välståndet hotas.

Mer lokal och mindre global ekonomi

Kyeyune pekar på lösningen: vi behöver ”helt enkelt göra världsekonomin mindre global och mer lokal”.

Ja, en viktig aspekt i ekonomin är att leveranser faktiskt kan bli av. Att sårbarheten inte är så stor att ett litet problem sätter stopp för hela produktionen. Såväl god beredskap i krislägen som driftssäkra leveranser kräver närhet. På sikt är det också viktigt att behålla full kunskap om hur hela kedjan för tjänster utförs och varor produceras. Då kan man inte lägga verksamheten hundratals mil bort – därtill i diktaturländer man aldrig kan lita på.

Mer lokal produktion kan givetvis betyda högre pris per enhet, men man måste i kalkylen ta med vad priset skulle bli om man plötsligt står helt utan leveranser. Sårbarheten har också ett pris.

Också här har det nationella perspektivet fördelar som negligerats under den glada, bekymmerslösa globaliseringsandans höjdpunkt, som nu är över.