Att barn och ungdomar introduceras i kriminella gäng, ofta släktbaserade som i ursprungskulturen, är bevis på bristande föräldraansvar. Men våldet i Sverige har gått så långt att föräldrar blivit maktlösa. Politiken måste först se till att skapa ordning på gatorna och i skolorna. Sedan kan vi kräva att föräldrarna göra sitt.
Det är välkommet att Timbrochefen Benjamin Dousa tar upp debatten om föräldrarnas ansvar i dagens samhälle. Under den provocerande rubriken Järvas mammor har ett eget ansvar skriver han: ”Fostra är det bara föräldrar och civilsamhälle som kan göra. Den uppgiften kan aldrig tillställas staten”.
Så är det. Men i ett samhälle som dagens Sverige, och i synnerhet i otrygga förorter, har rättsstaten havererat. Man kan inte begära att föräldrar ska upprätta våldsmonopol i sina bostadskvarter.
Det är lika befängt som när polischefer säger ”hjälp oss” till civilsamhället när klan- och gängkriminella skjuter och spränger för fullt.
I fungerande demokratiska stater ska – jag skriver SKA – våldsmonopol upprätthållas av statens ordningsmakt. Så är inte fallet i Sverige längre. Polisen kan inte garantera ordningen i utsatta områden.
Och om polisen inte kan, så kan naturligtvis inte föräldrar det heller. Klanstrukturer dominerar i många regioner i världen därför att de är starkare än polismyndigheter i svaga stater.
Sverige är nu på väg att bli en så försvagad stat att klanerna är redo att ta över kontrollen av ”samhället” – i såväl kommuner och myndigheter. Och genom växande våldskapital också pressa bort polisen.
Att Stefan Löfven (S) och Morgan Johansson (S) fångats av besvärjelsen att ”Staten är starkare än gängen” är snarare ett tecken på att det just är motsatsen som håller på att ske.
Om det offentliga Sverige tappar greppet, är det svårt för enskilda föräldrar att rädda sina barn från att dras in i kriminalitet. På samma sätt som Göteborgs kommunförvaltningar hotas till tystnad och lydnad, hotas naturligtvis också de föräldrar som motsätter sig de kriminella makthavarna.
Föräldrar ska naturligtvis uppmanas att kämpa emot, men jag tycker man måste ha respekt för att det kan bli kostsamt för såväl föräldrar som de barn man vill skydda när man lever i ett samhälle där rättsstaten inte längre finns.
Istället måste politiken återta våldsmonopolet och makten från gängen och klanerna.
Svenska folket måste välja politiker som förstår verkligheten, har de ideologiska förutsättningarna och dessutom modet att återskapa auktoriteterna för polis och lärare. Politiker som förstår att disciplin inte är ett fult ord, utan tvärtom något som är nödvändigt för att skapa grundläggande ordning, i meningen trygghet.
När politiken återskapat trygghet och säkerhet, då finns reella möjlighet för föräldrarna att uppfostra sina barn till laglydiga och framåtsträvande medborgare.
Det är viktigt att inte använda föräldrar som syndabockar när det är politikerna som så brutalt har misslyckats med sin viktigaste uppgift – behålla våldsmonopolet i statens händer.