Coronakommissionen: Den svenska hanteringen var ett haveri

”Sveriges hantering av pandemin har präglats av senfärdighet och var undermålig”, slår Coronakommissionen fast i sitt andra betänkande som publicerades på fredagen.

Kritiken är svidande. Kommissionen skriver i sin andra delrapport att Sverige inte var tillräckligt väl rustat inför pandemin. Den svenska pandemiberedskapen var ”undermålig”, anser kommissionen. Diskussion om vem som var ansvarig försenade insatser.

Dålig koll på när viruset kom till Sverige

Smittspridning av covid-19 var betydligt större i början av mars 2020 än vad Folkhälsomyndigheten hade koll på.

Genom gensekvensering har forskare kommit fram till att smittan främst kom via alpresenärer i Österrike och Italien på sportlovet. Enligt medierapportering tog sig viruset igenom smittspårningen bland annat genom taxichaufförer som hämtade resenärer på Arlanda.

Någon testtagning eller karens för utlandsresenärer infördes inte.

– Efter den initiala importen av smitta skedde nästan all smittspridning inom Sverige, säger kommissionens ordförande Mats Melin.

”Sett i backspegeln var uppgången i smittspridningen troligen betydligt mer dramatisk under mars månad 2020 än vad som framgick av de data myndigheterna presenterade i realtid”, skriver man i rapporten. 

Kalabalik om provtagning, ett ”haveri”

Hård kritik riktas också mot att det tog långt tid att bygga upp en omfattande provtagning av covid-19. Rapporten konstaterar att masstestningen kom igång senare i Sverige än i andra länder.

Kommissionen pekar också på att man länge diskuterade vem som hade ansvar och vem som skulle finansiera testning, istället för att sätta igång och testa i stor skala.

”Kommissionen anser att det knappast kan beskrivas som annat än ett haveri att en diskussion om ansvar och finansiering bidrog till att någon storskalig provtagning inte kom till stånd förrän den första vågen var över”.

Så sent som under den tredje vågen, i mars 2021, låg Sverige långt efter Norge och det fanns stora skillnader i hur regionerna smittspårade.

Kommissionen konstaterar att huvudansvaret för testning och smittspårning ligger på regionerna, men påpekar samtidigt att Sveriges smittskydd var och är decentraliserat och fragmenterat på ett sätt som gör det oklart vem som bär ansvaret för helheten när en allvarlig infektionssjukdom drabbar landet.

– Smittskyddslagen föreskriver att allmänfarliga och samhällsfarliga sjukdomar, som covid-19, ska anmälas och smittspåras. Det förutsätter att en individ kan konstateras lida av en sådan sjukdom, vilket i sin tur i princip förutsätter en provtagning för att konstatera sjukdomen. För att följa lagen borde alltså en omfattande provtagning och smittspårning ha skett, i takt med att smittspridningen tog fart. Så blev det ju inte, sa Melin på presskonferensen.

– Detta får inte hända igen, sa han

Smittskyddslagstiftningen var och är otillräcklig för att möta ett allvarligt epidemiskt eller pandemiskt utbrott, konstaterar kommissionen.

Sjukvårdspersonalen hjältar i trög organisation

Att inte än fler dog är sjukvårdspersonalens förtjänst. Sjukvården, inte minst intensivvården, lyckades att ställa om och skala upp vården för covidpatienterna. Kommissionen konstaterar att det främst är personalens förtjänst. Mats Melin berömmer den snabba omställningen under pandemin.

– Det är en imponerade bedrift av en ganska tungrodd organisation. Att det lyckades är i stor uträckning är de anställdas förtjänst. Infektionssjukvården och IVA-vården lyckades snabbt ställa om. Omställningen har skett till priset av en extremt ansträngd personal, säger han.

Arbetsmiljöverket svek vårdpersonalen

Det statliga Arbetsmiljöverket svek enligt Coronakommissionen vård- och omsorgspersonal som tvingades arbeta utan skyddsutrustning. Dessutom gav myndigheten sken av att vara överens med Folkhälsomyndigheten.

“Det är svårt att se Arbetsmiljöverkets agerande som något annat än ett svek mot alla de arbetstagare som i en akut bristsituation var tvungna att utföra vård och omsorg utan adekvat skyddsutrustning” skriver kommissionen. 

Kommissionen menar att både Arbetsmiljöverket och Folkhälsomyndigheten tydligt borde ha angett vilka åtgärder som kunde vidtas för att minska smittriskerna för personal och vårdtagare när det saknades skyddsutrustning under våren 2020. Det var också vårdtagare i äldreomsorgen som drabbades hårdast och som fick de svenska dödstalen att vara betydligt högre än grannländerna.

Arbetsgivarparten SKR fick Arbetsmiljöverket att tona ned och backa i fråga om kraven på munskydd i äldreomsorgen. Utåt sett stod Arbetsmiljöverket bakom Folkhälsomyndighetens riktlinjer för skyddsutrustning, vilket också upprepades i svar till JO i den utredning som ledde fram till  att Arbetsmiljöverket slapp kritik för hur man agerat i den uppmärksammade frågan kring munskydd på äldreboendet Serafen.

Men av material som kommissionen nu tagit del av framgår det att Arbetsmiljöverket redan i mars 2020 ifrågasatte riktlinjerna och att man i fallet Serafen i själva verket ansåg att Folkhälsomyndighetens riktlinjer inte gav arbetstagaren tillräckligt skydd mot smitta.

“Trots att Arbetsmiljöverket alltså de facto hade en annan uppfattning om det tillräckliga skyddet mot smitta gav verket sken av att dela Folkhälsomyndighetens uppfattning ända fram till våren 2021.” skriver kommissionen.

Slutrapport under 2022

Först i sitt slutbetänkande nästa år kommer kommissionen att granska den svenska strategin i detalj, men redan nu står det klart att de inledande besluten i Sverige var otillräckliga, menar kommissionen. De nordiska grannländerna vidtog kraftigare åtgärder än Sverige i samband med sportlovet.